lördag 11 december 2010
fredag 27 augusti 2010
Bloggar och hemsidor
ARKEOLOGI och historia
http://arkeologiforum.se/bloggar/
Arkeologicentrum: http://www.arkeologicentrum.se/
Arkeologgruppen Örebro http://www.arkeologgruppen.se/
Arkeologikonsult: http://www.arkeologikonsult.se/
Dalarnas Museum: http://www.dalarnasmuseum.se/
Fornvännen: http://www.fornvannen.se/fornvannen.html
Frans-Arne Stylegars blogg: Arkeologi i nord http://arkeologi.blogspot.com/
Populär Arkeologi
SAU http://www.sau.se/
Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen
Sörmlands museum - arkelogernas dagbok
http://www.sormlandsmuseum.se/Sormlandsmuseum/Arkeologi/Arkeologerna-dagbok
Västmanlands läns museums hemsida
http://ekomuseumbergslagen.wordpress.com/
http://arkeologerna.com/
http://sigtunamuseum.se/forskning/publikationer/situne-dei/
Antikvarisk tidskrift för Sverige http://runeberg.org/antiqtid/
http://sigtunamuseum.se/forskning/publikationer/situne-dei/
Antikvarisk tidskrift för Sverige http://runeberg.org/antiqtid/
Blogg om förhistoriskt DNA:http://dienekes.blogspot.com/
Förhistoriskt DNA Tabell http://www.ancestraljourneys.org/palaeolithicdna.shtml
GAMLA
KARTOR FRÅN FINLAND (engelsk
version)
Estonian Journal of Archaeology 2006-
http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
http://www.vg.no/nyheter/utenriks/historie-og-arkeologi/http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
https://www.nrk.no/emne/arkeologiske-funn-i-oppland-og-hedmark-1.11970327
Nrk Arkeologi och
historie
https://www.nrk.no/emne/arkeologi_-historie-og-antropologi-1.1849730
Svt arkeologi
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/arkeologiska-fynd-skriver-om-norrbottens-lans-historia
Svt arkeologi
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/arkeologiska-fynd-skriver-om-norrbottens-lans-historia
Namn och Bygd http://www.kgaa.nu/tidskrift.php?id=4
Populär Arkeologi
Saga och Sed http://www.kgaa.nu/tidskrift.php?id=1
Situne dei http://www.sigtuna.se/sv/Kultur--Fritid/Sigtuna-Museum-II/Historia-och-arkeologi/Situne-Dei/
SPOR - Nytt fra fortiden http://www.ntnu.no/vitenskapsmuseet/spor
Spaning (Västmanland) http://www.vastmanlandslansmuseum.se/pages.asp?PageID=222&MenuID=211
Norska tidskriften Viking https://www.duo.uio.no/handle/10852/37522
http://www.arkeologiinorr.se/editions.html
http://briai.ku.lt/en/publications/archaeologia-baltica/
Finska arkeologibloggar
https://kalmistopiiri.fi/2020/08/31/lista-kotimaisista-arkeologiaa-kasittelevista-blogeista/
http://www.bbc.com/news/topics/c1038wnxyy0t/archaeology
RIG – kulturhistorisk tidskrift http://journals.lub.lu.se/index.php/rig
RIG – kulturhistorisk tidskrift http://journals.lub.lu.se/index.php/rig
http://www.arkeologiskasamfundet.se/csa/archive.html
FINLAND
Finsk kulturminnessök
http://kulttuuriymparisto.nba.fi/netsovellus/rekisteriportaali/portti
Kartplatsen Finland http://kansalaisen.karttapaikka.fi/kartanhaku/osoitehaku.html?lang=sv-FI
http://www.karjalankartat.fi
Finlands släktforsknings databas HisKi: http://hiski.genealogia.fi/hiski?se
http://www.digiarkisto.org/sshy/index_sve.htm
Kalevala original http://dbgw.finlit.fi/skvr
Estonian Journal of Archaeology 2006-
http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
National
Board of Antiquities 2012: Online register for relics and antiquities. National
Board of Antiquities. http://kulttuuriymparisto.nba.fi/netsovellus/rekisteriportaali/portti/default.aspx
Anders Lif http://www.anderslif.se/
Anundshög. Sveriges största forntida gravhög Officiell hemsida
http://www.anundshog.se/
BADELUNDA-bygden Badelunda hembygdsförening
Dagsverket (Dalarna)
http://www.dalarnasmuseum.se/index.php/dalarnas-hembygdsfoerbund/publikationer
Dansk historisk nättidning http://historie-online.dk/
Nättidningen Svensk Historia
Historiska museets Sök i samlingar http://mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp
Riksantikvarieämbetets Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
Spaning (Västmanlands )
http://www.vastmanlandslansmuseum.se/pages.asp?PageID=222&MenuID=211
Sökning på etymologi http://g3.spraakdata.gu.se/saob/soketym.phtml
SAMER
https://southsaamihistory.wordpress.com/
https://www.facebook.com/Samernas-historia-i-Dalarna-medomnejd-
1806925046252059/
1806925046252059/
Samiska Historiebloggen https://samiskhistorieblogg.wordpress.com/
Föreningen Sökarna - Ohtsedäjjah http://www.oloft.com/sokarna.htm
Nyheter om Samisk Historie
http://samenes-historie.origo.no/-/forum/show/338119_nyheter-om-samisk-historie
Samemuseet Ajtte - Sapmi omlandet och folket
Sámi Radio - Sameradion http://www.sr.se/sameradion/
Sydsamiskt kulturcenter i Östersund http://www.gaaltije.se/
Samiskt Informationscentrum, Sametinget http://www.samer.se/
Silvermuseet Arjeplog http://www.silvermuseet.arjeplog.se/silver/index.php
"The Saami - Det samiska bloggen - Sámi" http://saamiblog.blogspot.com/
Tidskriften Samefolket
Arkeologiska och historiska tidskrifter på internet
Hällristningar och Hällmålningar
Adoranten http://www.rockartscandinavia.se/se/artiklar2008.html
Rockart Nämforsen http://www.namforsen.com/default.asp?path=22557&pageid=32471
Rockart Scandianavia http://www.rockartscandinavia.se/
Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns Hällristningar
http://www.facebook.com/pages/Stiftelsen-for-dokumentation-av-Bohuslans-Hallristningar/255501968109
Svenskt HällristningsForskningsArkiv, SHFA http://www.shfa.se/
KULTUR och Övriga
Anbytarforum http://aforum.genealogi.se/discus
Nättidningen Rötter http://www.genealogi.se/
Historiska tidningsbiblioteket:
http://www.digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti/secure/main.html
KUNGLIGA BIBLIOTEKET tidningsarkivet
http://magasin.kb.se:8080/searchinterface
Riksarkivet SVAR
SOFI:s (Institutet för språk och folkminnen) ortnamn. Ortnamn i Västmanland.
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret/sok-i-registret.html
Västmanlands hembygdsföbund http://www.hembygd.se/vastmanland/
Västmanlands hembygdsföbund http://www.hembygd.se/vastmanland/
Lantmäteriets Kartsök och historiska kartor: http://www.lantmateriet.se/
Sveriges länskartor http://www.gis.lst.se/lanskartor/
Norge kartsök http://kart.kvasir.no/
Tervalampi Kultur & Turism blogg http://tervalampi.wordpress.com/
Västerås konstmuseum
http://www.konstivasteras.se/
Västerås stadsbibliotek
Beowulf http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/index.htm
Eddan http://runeberg.org/eddan/
Isländska sagor (berättelser) http://cornelius.tacitus.nu/sagor/
Tacitus Germania http://cornelius.tacitus.nu/germania/inledning.htm
Widsith http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/widsith.htm
FOTOGRAFI
ETC http://www.etc.se/
Fotosidan http://www.fotosidan.se/
Svenska fotografers Förbund: Nyheter
http://www.sfoto.se/f/artiklar/Nyheter
Fotografisk Tidskrift Online
http://issuu.com/fotografisktidskrift
Fotoböcker
http://www.sfoto.se/fotobocker/om-fotoboken
Gamla vykort: http://www.tradera.com/vykort-bilder-27
Fotografiska http://fotografiska.eu/
Arkeologiska rapporter, skrifter och artiklar
http://www.hf.uio.no/iakh/forskning/aktuelt/arrangementer/disputaser/2016/
Ájtte: arkeologisk rapport
http://www.ajtte.com/fler-verksamheter/publikationer/rapporter-m-m/arkeologisk-rapport/
rapporter m.m.http://www.ajtte.com/fler-verksamheter/publikationer/rapporter-m-m/
Arkeologgruppen Örebro
http://www.arkeologgruppen.se/rapport.htm
Arkeologikonsult:
http://www.arkeologikonsult.se/rapporter/cat_view/61-rapporter.html
Arkeologicentrum:
http://www.arkeologicentrum.se/bib_rapportac.htm
Dalarnas museum:http://www.dalarnasmuseum.se/arkeologi/arkrapp10.html
KMMD: http://www.kmmd.se/Rapporter/
Riksantikvarieämbetet UV: http://www.arkeologiuv.se/cms/arkeologiuv/publikationer.html
Murberget http://www.ylm.se/om-museet/publikationer/rapporter
SAU:http://www.sau.se/publikationer_s8.html
Silvermuseet:http://silvermuseet.arjeplog.se/silver/index.php?option=com_content&task=view&id=35&Itemid=62
Stockholms läns museer: http://www.stockholmslansmuseum.se/projekt/rapporter/
Stockholms universitet: http://www.archaeology.su.se/publikationer/rapporter
Universitetet i Tromsø
lördag 17 juli 2010
Vottovaara hotad
En arkeologsk expertutlåtande kan göra ett heligt samiskt berg till ett stort stenbrott.
Av Jouni Tervalampi juli 2010
Anundshög är ett tillhåll för många olika människor, folk som har uppfattat att Anundshögen skulle dölja ett raketbas för UFO:n, slagrutare som har målat röda streck på stenar till ett av skeppsättningarna för visa olika nivåer av energi och människor som tror att högen uppfördes på 500-talet, eller på 900-talet. Anundshögsområdet är alltså ett turistmål för alla olika typer av besökare. Ett välbesökt sådant. Det höll på bli ett katastrofområde där det skulle brytas stenar och krossade grus intill Anundshögsområde. Företaget NCC ville anlägga en bergtäckt intill Anundshögsområdet i början av 2000-talet. NCC tog sitt förnuft och skrinlade planerna för de insåg vilken dålig "badwill" det skulle ge företaget. Det skulle förevigt bli förknippat med företaget som förstörde Anundshögsområdet. Nu pågår en liknande händelse i ryska Karelen. Dennna gång handlar det om ett samiskt heligt berg.
Det heliga samiska berget Vottovaara i ryska Karelen är hotad
Det samiska heliga berget Vottovaara i ryska Karelen är hotad av stenbrytning. Berget intill Vottovaara heter "det döda berget" och snart kan Vottovaara vara ännu dödare, eller som upptäckaren av Vottovaara Sergei Simonjan säger till aif.ru: "berget kommer förvandlas till en stor tratt".
Sergei Simonjan sade till aif.ru 2007:
- Arbeten som skall utföras vid 6 km från Vottovaara och hotar att förstöra den unika monumentet kan börja så tidigt som denna månad. . .Så vitt jag vet, nu planer på att utveckla en annan karriär ca 7-10 km norr om Vottovaara. Vottovaara är omgiven på alla sidor, men för henne innebär det en säker död.
Redan nu bryter företaget PromQuartz kvarts vid två stenbrott kring Vottovaara. Redan 1996 skyddsklassade berget Vottovaara av ryska republiken Karelen. När "money talks" betyder skyddet ingenting. Initiativtagaren till uppropet Nikolay Fyodorov och Maria Fjodorova för Vottovaaras bevarande anklagar experterna i GAP:s, som består av geologer, biologer och två arkeologer, för att gå i ryska republiken Karelens ledband. Där de menar:
Det ryska samhället misstänker starkt att karelska tjänstemän till stöd med utvalda karelska forskare, göra allt för att förhindra att staten bevarandet av Vottovaara berget.
Kanske är det sant. Det kan också vara att den anlitade arkeologen har stora bristfälliga kunskaper om samer och samiska seiter. Vidare skriver Nikolay Fyodorov och Maria Fjodorova på sin sajt:
Om GAP analysrapport godkänds av högre myndighet, kommer nästa steg att upphävandet av det dekret som utfärdades år 1996 om bevarande av helgedom på toppen av kullen.
Vottovaara
Vottovaara (fi. Vuottovaara) är berget där en massa märkliga stenformationer finns; flertal med ansikts-, fågel- och djurliknade stenformationer. Det är två berg som ligger intill varandra, Vottovaara (Bottenberget) med sina 417 meter över havet och "Döda berget" med sina 265 meter över havet, som ligger fem kilometer sydost om Vottovaara. Namnet "det döda berget" och har inget med med berget med stenarna. Namnet uppstod under finska Fortsättningskriget, som ryssarna benämner som det De stora fosterländska kriget under Andra världskriget. Det var den ryske partisan brigadgeneralen IA Grigoriev som med sina mannar kämpade skogarna kring det 265 meter höga berget mot finnarna i slutet av juli 1942. De ryska partisanerna förlorade över hundra man och även brigadgeneralen IA Grigoriev stupade när de försvarade berget.
Arkeolog dömer ut Vottovaara som ett heligt samiskt berg
I GAP:s expertgrupp ingick arkeologerna Nadežda Lobanova och Mark Kosmenko från Karelska Research Centret vid Petrozavodsk i ryska republiken Karelen. Nadežda Lobanova har redan dömt ut Vottovaara som ett heligt samiskt berg. I artikel "Sten på sten. Seiterna på Vottovaara skapades inte av människor" (12 januari 2009) för en ryskkarelskt media har hon dömt ut Vottovaaras stenformationer. Det hon bygger på var att en grupp geologer från Sankt Petersburg fick i uppdrag att leta efter fornminnen cirka 15 kilometer kring berget Vottovaara. (Vore det inte bättre att ha anlitat en arkeolog som var specialist på samisk kulturmiljö att inventera området?). Lebonova skriver: "Geologens har dragit slutsatsen att det är fysiska objekt. Sådana stenar finns överallt i de artiska områdena, där glaciären har passerat."
Jag tror också att de flesta jordfasta stenblocken är ett arv från inlandsisen, bland annat fig. 24, 25, 26 och 36 i arkeologernas rapport. Däremot anser jag att de små uppallade stenar fig 28, 29 och 32 är skapade av mänskliga händer, då av samiska händer med hjälp av hävstänger (med tillägg att någon kan vara nutida copycats. Det bör jämföras med de äldsta fotografier som är tagna av arkeologen Mark Shahnovich och lokalbor innan den stora turistvågen började efter 1993).Vottovaara ligger långt över Högsta kusten dit inga havsvågor kunde spola bort leran och smågruset under stora stenen och då kom att ligga på mindre stenar. Vinden kan knappast ha blåst bort grus och lera. Uppallade stenar är snarare ett mycket ovanligt fenomen i ryska Karelen. Mindre än tio stenar är funna i ryska Karelen, förutom Vottovaara. Arkeologen Nadežda Lobanova främsta argument är att hon menar det finns inga skriftliga källor i varken Sverige, Norge eller Finland som berättar att samerna offrade vid uppallade stenar. Hon tar upp att varken den finske sameforskaren Itkonen eller den svenske sameforskaren Ernst Manker skriver om det. Jag kan förstå att Lobanova (som jag tror inte kan svenska) inte hittad uppgifter om samiska kultplatser i form av uppallade stenar på tre eller fler mindre stenar. Förmodligen har hon bara tittat på fotografierna på berg, offerplatser i Mankers bok Lapparnas heliga ställen (1957). Där finns inga tydliga bilder på uppallade stenar. Lobanovas påstående är inte sant. Det finns ett flertal uppallade stenar som är samiska seiter i Mankers bok.
Manker 1957.No 412. VUOGGENASSE, SYSTERSKALET, »en stor offersten upplyft på tre mindre»: »Lappmannen Sjul Nilsson, född 1815, död 1894, berättade att offerstenen var ett större klippblock, som stod på tre pelare, och under detta block var det renhorn och mässingsringar.» Offren gällde isynnerhet renarna, till skydd mot rensjukdom.'
No 468.SPIRBERGET: "en större skifferhäll,liggande på tre mindre, som i traditionen omtalas
såsom en lapsk offersten.'" Foto: Se Fig 72 (sidan 82). Westerdahl 2008.
Manker nämner ytterligare några uppallade stenar. Även två finska författare har uppgifter om förstörelser två uppallade stenar. Till Kitka sameby tillhörde ett heligt berg Pyhävaara (Heligtberg). Längst uppe på Pyhävaara låg en uppallad kubformad sten. Den har beskrivits av Jacob Fellman:
Omkring år 1830 hafva stått en väldig sten, som haft formen af en kub, med omkring 6 alnars sidolinjer, och hvilat på 4 mindre stenar af fyrkantig form och en half alns höjd. Denna sten , som antagligen varit af Lapparne antingen tillbedd eller nyttjad såsom altare, hade emedlertid vid nyssnämnda tid blifvit af en fältväbel Planting, med tillhjelp af talrika biträden och begagnande af häfstänger, vältrad utför berget i nedanför detsamma befintlig sjö, dit den, under fallet söndersplittrad i mindre stycken, sjunkit.
Även samebyn Enontekiö hade en uppallad offersten på kullen Jyppyrä. Samuli Paulaherju skriver (Paulaharju 1932:43-44):
Jyppyrä trollsten ligger norr om Enontekiö (Heta) på en skogsklädd kulle som är kal allra högst upp. På kullen, inte helt på toppen, har det förr funnits en låg sten uppallad på fyra mindre stenar. Folk har offrat djurhorn och mässingsspännen till denna sten.
Även den ryske arkeologen JS Manyuhin skriver i artikeln "Samiska gudstjänstlokaler i Karelen" om uppallade stenar i boken Baltisk-finska folken i Ryssland (2003):
ACK Bryusov 1933, besökte den så kallade peststenen - pentagonal stenblock på tre små block, som ligger på 20-25 km väster om sjön. Evzhezero. Foto bekräftar (Bruce, 1940. Pp 219-220). I likhet med beskrivningen av ett stenblock på tre småstenarna på toppen av en klippa nära byn High Niva Zaonezhie.
Speciellt viktiga heliga samiska berg.
Det är märkligt att arkeologen Nadežda Lobanova inte har insett att Vottovaara kan vara ett speciellt viktigt samisk berg. Skriftliga källor från 1600-talet från Sverige berättar att vissa samiska heliga berg var viktigare än andra berg. Prästen Olaus Graan skrev om berget Skerfe år 1672 :
Skerfe var ett över måttan högt fjäll, den är den rikaste Stor Junkare, där skäller Stor Junker Hund dagligen, som alla lapparna säga: omkring den ligga de rikaste Lappar, och söka dem bägge, allra mest.
Det är förmodligen inte den stentrappa som har bildats av jordbävningar som är det intressanta, utan först och främst den ansiktsformade klippan som kan vara ursprunget till att samerna började uppföra seiter i form av uppallade björnliknande stenar, eller lade på stenar för att markera att det var en viktig ansiktsformad sejte, eller att större stenen bildade en fågelkropp och den lilla stenen fågelns huvud. Eller, uppförde altarbord för samiska trägudar i sten istället i trä som man kan se på äldre teckningar.
Sverige hade lyckan att det fanns nitiska präster som gjorde anteckningar om samerna på 1600-1700-talet. Det olyckliga är att samerna inte själva gjorde nedteckningar från 1000-talet och framåt, då de inte hade något eget skriftspråk. Samerna i avlägsna ryska Karelen hade oturen att det inte var några nitiska präster verksamma och resenärer som vistades i området mellan 1200-1700-talet. Då kanske Vottovaara fått en helt annan respekt och status idag. Nu fick de en okunnig arkeolog som riskerar att göra ett heligt samiskt berg till ett stenbrott. Kanske hade det varit bättre att GAP hade anlitat en historiker som grävde i de ryska arkiven för att söka uppgifter om samer.
GAP rapporten blev klar juli 2009. Idag har Vottovaara ingen skyddsstatus, men möjligen kan berget få det 2015. Det kan lika gärna bli skyddslöst.
Fotnot: Prosten Jacob Fellman gjorde resor när han var tjänstgjorde i Kemi lappmark mellan åren 1821-32. Första manuset var klart 1839, men bearbetades i flera omgångar fram till 1848, då materialet refuserades. Därefter blev materialet liggande. Jacob Fellman dog den 8 mars 1875. 1906 kom hans verk ut i fyra delar. Avsnittet "Ur Lappsk Mytologi och Lappländsk sägen" ingår i hans andra bok.
Tack till Sven Hallerdal som tipsade om protesterna kring Vottovaara.
Läsa mer:
Fedarov, Nikolaj. Fråga om berget Vottovaara?Video om Vottovaara (på ryska)
http://video.mail.ru/mail/moomin-papa/slet2007/5.html
Fyodorov, Nikolay och Fyodorova, Maria 2010. Intiativtagare för skyddande av Vottovaara.
http://www.moominclub.ru/safevotto.htm
Lobanova, Nadezhda 2009-02-12. Sten på sten: Seiterna på Vottovaara skapadea inte av människor.
http://stolica.onego.ru/rubric_folder.php?article=118120
Lobanova, N. & Kosmenko, M. 2009
Regarding archaeological monuments on Mt. Vottovaara. Nature of Mount Vottovaara: characteristics, condition, conservation. Petrozavodsk: KarRC RAS, 2009. Pp. 119-134
http://www.krc.karelia.ru/publ.php?plang=e&id=4941
Manker, Ernst 1957. Lapparnas heliga ställen, Acta Lapponica XII, Uppsala.
Manyuhin, JS 2003. Samiska gudstjänstlokaler i Karelen. Baltisk-finska folken i Ryssland
http://www.moominclub.ru/pismavotto/saam.htm
Panasyuk, Lydia 2007. Karelska "Stonehenge" i fara. Publicerad online förlag "argument och fakta» (http://www.aif.ru) AIF Karelen, utgåva 20 (1385) den 16 maj 2007 http://karelia.aif.ru/issues/1385/01_01?print
Paulaharju Samuli 1932. Trollstenar och dyrkande av dem. Finska litteratursällskapet. Helsinki
Shahnovich, Mark.1993. Cult komplex på Mount Vottovaara
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/shahnovich.html
1995. Cult Complex on the Mountain Vottovaara. Fennoskandia archaeologica 1995
Simonian, Sergev 2001. Myter och verklighet av berget Votto och Vaara
http://www.lah.ru/text/simonyan/voto.htm
Westerdahl, Christer 2008. Sydsamer - Från Bottenhavet till Atlanten. Båtdokgruppen.
GAP-Rapport 2009. "Natural complexes of Vottovaara mountain" is published by Karelian research Center of the Academy of science.
http://www.krc.karelia.ru/publ.php?id=4776&plang=e
Vottovaara foton:
Ansiktsformade klippan och den uppallade björnformade stenen Ur videon om Vottovaara:
http://video.mail.ru/mail/moomin-papa/slet2007/5.html
Uppallad stenaltare för samiska trägudar? Ur Shahnovich, Mark.1993
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/7.html
Större stenen bildade en fågelkropp och den lilla stenen fågelns huvud
Teckning: Shahnovich, Mark.1993
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/8.html
Foto: Shahnovich, Mark.1995
En liten uppallad sten som omges av en cirkel av stenar. Eller är det inlandsisen som har skapat cirkeln av stenar?
http://www.perpettum.narod.ru/arcticmegalith.htm
Sten ovanpå ansiktsformad sten. Eller är det inlandsisen som har smält och råkat lägga stenen ovanpå det ansiktsformade stenen?
http://www.perpettum.narod.ru/vottovaara04.htm
Av Jouni Tervalampi juli 2010
Anundshög är ett tillhåll för många olika människor, folk som har uppfattat att Anundshögen skulle dölja ett raketbas för UFO:n, slagrutare som har målat röda streck på stenar till ett av skeppsättningarna för visa olika nivåer av energi och människor som tror att högen uppfördes på 500-talet, eller på 900-talet. Anundshögsområdet är alltså ett turistmål för alla olika typer av besökare. Ett välbesökt sådant. Det höll på bli ett katastrofområde där det skulle brytas stenar och krossade grus intill Anundshögsområde. Företaget NCC ville anlägga en bergtäckt intill Anundshögsområdet i början av 2000-talet. NCC tog sitt förnuft och skrinlade planerna för de insåg vilken dålig "badwill" det skulle ge företaget. Det skulle förevigt bli förknippat med företaget som förstörde Anundshögsområdet. Nu pågår en liknande händelse i ryska Karelen. Dennna gång handlar det om ett samiskt heligt berg.
Det heliga samiska berget Vottovaara i ryska Karelen är hotad
Det samiska heliga berget Vottovaara i ryska Karelen är hotad av stenbrytning. Berget intill Vottovaara heter "det döda berget" och snart kan Vottovaara vara ännu dödare, eller som upptäckaren av Vottovaara Sergei Simonjan säger till aif.ru: "berget kommer förvandlas till en stor tratt".
Sergei Simonjan sade till aif.ru 2007:
- Arbeten som skall utföras vid 6 km från Vottovaara och hotar att förstöra den unika monumentet kan börja så tidigt som denna månad. . .Så vitt jag vet, nu planer på att utveckla en annan karriär ca 7-10 km norr om Vottovaara. Vottovaara är omgiven på alla sidor, men för henne innebär det en säker död.
Redan nu bryter företaget PromQuartz kvarts vid två stenbrott kring Vottovaara. Redan 1996 skyddsklassade berget Vottovaara av ryska republiken Karelen. När "money talks" betyder skyddet ingenting. Initiativtagaren till uppropet Nikolay Fyodorov och Maria Fjodorova för Vottovaaras bevarande anklagar experterna i GAP:s, som består av geologer, biologer och två arkeologer, för att gå i ryska republiken Karelens ledband. Där de menar:
Det ryska samhället misstänker starkt att karelska tjänstemän till stöd med utvalda karelska forskare, göra allt för att förhindra att staten bevarandet av Vottovaara berget.
Kanske är det sant. Det kan också vara att den anlitade arkeologen har stora bristfälliga kunskaper om samer och samiska seiter. Vidare skriver Nikolay Fyodorov och Maria Fjodorova på sin sajt:
Om GAP analysrapport godkänds av högre myndighet, kommer nästa steg att upphävandet av det dekret som utfärdades år 1996 om bevarande av helgedom på toppen av kullen.
Vottovaara
Vottovaara (fi. Vuottovaara) är berget där en massa märkliga stenformationer finns; flertal med ansikts-, fågel- och djurliknade stenformationer. Det är två berg som ligger intill varandra, Vottovaara (Bottenberget) med sina 417 meter över havet och "Döda berget" med sina 265 meter över havet, som ligger fem kilometer sydost om Vottovaara. Namnet "det döda berget" och har inget med med berget med stenarna. Namnet uppstod under finska Fortsättningskriget, som ryssarna benämner som det De stora fosterländska kriget under Andra världskriget. Det var den ryske partisan brigadgeneralen IA Grigoriev som med sina mannar kämpade skogarna kring det 265 meter höga berget mot finnarna i slutet av juli 1942. De ryska partisanerna förlorade över hundra man och även brigadgeneralen IA Grigoriev stupade när de försvarade berget.
Arkeolog dömer ut Vottovaara som ett heligt samiskt berg
I GAP:s expertgrupp ingick arkeologerna Nadežda Lobanova och Mark Kosmenko från Karelska Research Centret vid Petrozavodsk i ryska republiken Karelen. Nadežda Lobanova har redan dömt ut Vottovaara som ett heligt samiskt berg. I artikel "Sten på sten. Seiterna på Vottovaara skapades inte av människor" (12 januari 2009) för en ryskkarelskt media har hon dömt ut Vottovaaras stenformationer. Det hon bygger på var att en grupp geologer från Sankt Petersburg fick i uppdrag att leta efter fornminnen cirka 15 kilometer kring berget Vottovaara. (Vore det inte bättre att ha anlitat en arkeolog som var specialist på samisk kulturmiljö att inventera området?). Lebonova skriver: "Geologens har dragit slutsatsen att det är fysiska objekt. Sådana stenar finns överallt i de artiska områdena, där glaciären har passerat."
Jag tror också att de flesta jordfasta stenblocken är ett arv från inlandsisen, bland annat fig. 24, 25, 26 och 36 i arkeologernas rapport. Däremot anser jag att de små uppallade stenar fig 28, 29 och 32 är skapade av mänskliga händer, då av samiska händer med hjälp av hävstänger (med tillägg att någon kan vara nutida copycats. Det bör jämföras med de äldsta fotografier som är tagna av arkeologen Mark Shahnovich och lokalbor innan den stora turistvågen började efter 1993).Vottovaara ligger långt över Högsta kusten dit inga havsvågor kunde spola bort leran och smågruset under stora stenen och då kom att ligga på mindre stenar. Vinden kan knappast ha blåst bort grus och lera. Uppallade stenar är snarare ett mycket ovanligt fenomen i ryska Karelen. Mindre än tio stenar är funna i ryska Karelen, förutom Vottovaara. Arkeologen Nadežda Lobanova främsta argument är att hon menar det finns inga skriftliga källor i varken Sverige, Norge eller Finland som berättar att samerna offrade vid uppallade stenar. Hon tar upp att varken den finske sameforskaren Itkonen eller den svenske sameforskaren Ernst Manker skriver om det. Jag kan förstå att Lobanova (som jag tror inte kan svenska) inte hittad uppgifter om samiska kultplatser i form av uppallade stenar på tre eller fler mindre stenar. Förmodligen har hon bara tittat på fotografierna på berg, offerplatser i Mankers bok Lapparnas heliga ställen (1957). Där finns inga tydliga bilder på uppallade stenar. Lobanovas påstående är inte sant. Det finns ett flertal uppallade stenar som är samiska seiter i Mankers bok.
Manker 1957.No 412. VUOGGENASSE, SYSTERSKALET, »en stor offersten upplyft på tre mindre»: »Lappmannen Sjul Nilsson, född 1815, död 1894, berättade att offerstenen var ett större klippblock, som stod på tre pelare, och under detta block var det renhorn och mässingsringar.» Offren gällde isynnerhet renarna, till skydd mot rensjukdom.'
No 468.SPIRBERGET: "en större skifferhäll,liggande på tre mindre, som i traditionen omtalas
såsom en lapsk offersten.'" Foto: Se Fig 72 (sidan 82). Westerdahl 2008.
Manker nämner ytterligare några uppallade stenar. Även två finska författare har uppgifter om förstörelser två uppallade stenar. Till Kitka sameby tillhörde ett heligt berg Pyhävaara (Heligtberg). Längst uppe på Pyhävaara låg en uppallad kubformad sten. Den har beskrivits av Jacob Fellman:
Omkring år 1830 hafva stått en väldig sten, som haft formen af en kub, med omkring 6 alnars sidolinjer, och hvilat på 4 mindre stenar af fyrkantig form och en half alns höjd. Denna sten , som antagligen varit af Lapparne antingen tillbedd eller nyttjad såsom altare, hade emedlertid vid nyssnämnda tid blifvit af en fältväbel Planting, med tillhjelp af talrika biträden och begagnande af häfstänger, vältrad utför berget i nedanför detsamma befintlig sjö, dit den, under fallet söndersplittrad i mindre stycken, sjunkit.
Även samebyn Enontekiö hade en uppallad offersten på kullen Jyppyrä. Samuli Paulaherju skriver (Paulaharju 1932:43-44):
Jyppyrä trollsten ligger norr om Enontekiö (Heta) på en skogsklädd kulle som är kal allra högst upp. På kullen, inte helt på toppen, har det förr funnits en låg sten uppallad på fyra mindre stenar. Folk har offrat djurhorn och mässingsspännen till denna sten.
Även den ryske arkeologen JS Manyuhin skriver i artikeln "Samiska gudstjänstlokaler i Karelen" om uppallade stenar i boken Baltisk-finska folken i Ryssland (2003):
ACK Bryusov 1933, besökte den så kallade peststenen - pentagonal stenblock på tre små block, som ligger på 20-25 km väster om sjön. Evzhezero. Foto bekräftar (Bruce, 1940. Pp 219-220). I likhet med beskrivningen av ett stenblock på tre småstenarna på toppen av en klippa nära byn High Niva Zaonezhie.
Speciellt viktiga heliga samiska berg.
Det är märkligt att arkeologen Nadežda Lobanova inte har insett att Vottovaara kan vara ett speciellt viktigt samisk berg. Skriftliga källor från 1600-talet från Sverige berättar att vissa samiska heliga berg var viktigare än andra berg. Prästen Olaus Graan skrev om berget Skerfe år 1672 :
Skerfe var ett över måttan högt fjäll, den är den rikaste Stor Junkare, där skäller Stor Junker Hund dagligen, som alla lapparna säga: omkring den ligga de rikaste Lappar, och söka dem bägge, allra mest.
Det är förmodligen inte den stentrappa som har bildats av jordbävningar som är det intressanta, utan först och främst den ansiktsformade klippan som kan vara ursprunget till att samerna började uppföra seiter i form av uppallade björnliknande stenar, eller lade på stenar för att markera att det var en viktig ansiktsformad sejte, eller att större stenen bildade en fågelkropp och den lilla stenen fågelns huvud. Eller, uppförde altarbord för samiska trägudar i sten istället i trä som man kan se på äldre teckningar.
Sverige hade lyckan att det fanns nitiska präster som gjorde anteckningar om samerna på 1600-1700-talet. Det olyckliga är att samerna inte själva gjorde nedteckningar från 1000-talet och framåt, då de inte hade något eget skriftspråk. Samerna i avlägsna ryska Karelen hade oturen att det inte var några nitiska präster verksamma och resenärer som vistades i området mellan 1200-1700-talet. Då kanske Vottovaara fått en helt annan respekt och status idag. Nu fick de en okunnig arkeolog som riskerar att göra ett heligt samiskt berg till ett stenbrott. Kanske hade det varit bättre att GAP hade anlitat en historiker som grävde i de ryska arkiven för att söka uppgifter om samer.
GAP rapporten blev klar juli 2009. Idag har Vottovaara ingen skyddsstatus, men möjligen kan berget få det 2015. Det kan lika gärna bli skyddslöst.
Fotnot: Prosten Jacob Fellman gjorde resor när han var tjänstgjorde i Kemi lappmark mellan åren 1821-32. Första manuset var klart 1839, men bearbetades i flera omgångar fram till 1848, då materialet refuserades. Därefter blev materialet liggande. Jacob Fellman dog den 8 mars 1875. 1906 kom hans verk ut i fyra delar. Avsnittet "Ur Lappsk Mytologi och Lappländsk sägen" ingår i hans andra bok.
Tack till Sven Hallerdal som tipsade om protesterna kring Vottovaara.
Läsa mer:
Fedarov, Nikolaj. Fråga om berget Vottovaara?Video om Vottovaara (på ryska)
http://video.mail.ru/mail/moomin-papa/slet2007/5.html
Fyodorov, Nikolay och Fyodorova, Maria 2010. Intiativtagare för skyddande av Vottovaara.
http://www.moominclub.ru/safevotto.htm
Lobanova, Nadezhda 2009-02-12. Sten på sten: Seiterna på Vottovaara skapadea inte av människor.
http://stolica.onego.ru/rubric_folder.php?article=118120
Lobanova, N. & Kosmenko, M. 2009
Regarding archaeological monuments on Mt. Vottovaara. Nature of Mount Vottovaara: characteristics, condition, conservation. Petrozavodsk: KarRC RAS, 2009. Pp. 119-134
http://www.krc.karelia.ru/publ.php?plang=e&id=4941
Manker, Ernst 1957. Lapparnas heliga ställen, Acta Lapponica XII, Uppsala.
Manyuhin, JS 2003. Samiska gudstjänstlokaler i Karelen. Baltisk-finska folken i Ryssland
http://www.moominclub.ru/pismavotto/saam.htm
Panasyuk, Lydia 2007. Karelska "Stonehenge" i fara. Publicerad online förlag "argument och fakta» (http://www.aif.ru) AIF Karelen, utgåva 20 (1385) den 16 maj 2007 http://karelia.aif.ru/issues/1385/01_01?print
Paulaharju Samuli 1932. Trollstenar och dyrkande av dem. Finska litteratursällskapet. Helsinki
Shahnovich, Mark.1993. Cult komplex på Mount Vottovaara
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/shahnovich.html
1995. Cult Complex on the Mountain Vottovaara. Fennoskandia archaeologica 1995
Simonian, Sergev 2001. Myter och verklighet av berget Votto och Vaara
http://www.lah.ru/text/simonyan/voto.htm
Westerdahl, Christer 2008. Sydsamer - Från Bottenhavet till Atlanten. Båtdokgruppen.
GAP-Rapport 2009. "Natural complexes of Vottovaara mountain" is published by Karelian research Center of the Academy of science.
http://www.krc.karelia.ru/publ.php?id=4776&plang=e
Vottovaara foton:
Ansiktsformade klippan och den uppallade björnformade stenen Ur videon om Vottovaara:
http://video.mail.ru/mail/moomin-papa/slet2007/5.html
Uppallad stenaltare för samiska trägudar? Ur Shahnovich, Mark.1993
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/7.html
Större stenen bildade en fågelkropp och den lilla stenen fågelns huvud
Teckning: Shahnovich, Mark.1993
http://www.vottovaara.ru/karelia/drevnije/cultsaam/8.html
Foto: Shahnovich, Mark.1995
En liten uppallad sten som omges av en cirkel av stenar. Eller är det inlandsisen som har skapat cirkeln av stenar?
http://www.perpettum.narod.ru/arcticmegalith.htm
Sten ovanpå ansiktsformad sten. Eller är det inlandsisen som har smält och råkat lägga stenen ovanpå det ansiktsformade stenen?
http://www.perpettum.narod.ru/vottovaara04.htm
fredag 4 juni 2010
Strömsholms kanal 2010
Av Jouni Tervalampi juni 2010
Del 1. Striden om Strömholms kanal.
Del 2. Strömsholms kanal som turistled. Fagersta-Surahammar (se nedan)
STRIDEN OM STRÖMSHOLM KANAL
"Strömsholms kanal förklarades 1990 som byggnadsminne, vilket medför särskilda förpliktelser för de fyra delägarkommunerna Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar, att vårda kanalverk, bankar och byggnader. Längs hela kanalen har, trots ombyggnader och tekniska problem, trafiken pågått sedan 1795 och därmed varit en betydelsefull tillgång för många människors arbets- och livsmiljö." , skrev den socialdemokratiska riksdagsmannen Olle Thorell från Surahammar och hans kollega Carin Runesson i en motion 2008 och 2009.
2007 togs EU-stödet bort för Strömsholms kanals underhåll. 2008 fattade det borgligt styrda landstinget, tillsammans med Sjukvårdspartiet och Miljöpartiet, i Västmanland att inte höja bidraget från 150 000 kronor till 400 000 till Strömsholms kanals AB för driftkostkostnader, medan de små röda kommunerna längs efter kanalen Surahammar, Hallstahammar, Fagersta och Smedjebacken gick med på en höjning för varje kommun från 325 000 till 425 000 kronor.
Både 2008 och 2009 lämnade den socialdemokratiska riksdagsmannen Olle Thorell och hans kollega Carin Runesson en motion om mer pengar till att rädda underhållet för Strömsholms kanal. I maj 2010 ger den moderate stockholmspolitikern Lena Liljeroth Adelsohn, tillika kulturminister, beskedet att inte en krona ges till underhåll för Strömsholms kanal i Västmanland och Dalarna.
- Regeringen satsar en kvarts miljard på kulturhistoriska minnen. Mer än så lär det inte bli i nuläget, sade Lena Liljeroth Adelsohn till Vlt.se.
Besvikelsen var stor hos Kanalbolagets vd Hans Pettersson, som sade till Vlt.se
- Mellan 2000 och 2006 fick vi Ams-bidrag, EU-bidrag och Antikvariska medel.
Arbetsledaren Rolf Mylläri på Strömsholms kanalbolag sade till Västmanlands Nyheter:
- Tänk, vilket arbete man gjorde när kanalen byggdes. Vi kan inte låta den förfalla.
Den naiva moderate kulturminister förslag att rädda underhållet av Strömsholms kanal var att privatpersoner skulle adoptera delar av kanalen till exempel en slussport och anlita volontärer (gratis arbetskraft).
- Privatpersoner skulle nog inte ha råd att reparera en sluss, bara frakten av en port kostar 100 000 kronor, sade Kanalbolagets vd Hans Pettersson till Västmanlands Nyheter.
Att renovera en slussport kräver specialistkompetens och slussvakter kräver säkerhetsutblidning. Hans Pettersson säger till Västmanlands Nyheter:
- Vi utbildar alla ungdomar i säkerhetsfrågor och arbetsmiljöverket kontrollerar oss noga.
EN LJUS FRAMTID KRING STRÖMSHOLMS KANAL
Trots svårigheter med det borgligt styrda landstinget och den borgliga regeringen ser framtiden ljus ut och det kokar av aktiviteter kring orterna efter Strömsholms kanal. Turismen kring Strömsholms kanal håller på att utvecklas åt två håll: kulturturism och aktiv fritid med att åka båt, paddla kanot, cykla och gå.
Kulturturism
Ängelsberg vid östra stranden av sjön Åmänningen är förmodligen det vackraste samhället efter Kolbäcksån vattensystem och som är en del av Strömsholms kanal. I över trettio år, i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, var samhället en konstnärskoloni för kända svenska konstnärer med bland annat Olof Arborelius (1842-1915) och Mauritz Lindström (1849-1923). Sedan tidigare finns utställningslokalen Stenhuset i Surahammar och Ramnäs hantverksby med glashyttan. Nu planerar föreningen Framtid för Virsbo att bygga om den gamla smedjan i Virsbo och göra om det till ett vandrarhem med tjugofyra platser och tolv konstnärsateljéer. Sedan tidigare finns en konsthall i Virsbo.
- Tillsammans med länets konstkonsult har vi undersökt efterfrågan och tydligen är det en brist i hela landet på platser för konstnärer där de kan både bo och arbeta, sade projektledaren Inge Larsson på Framtid för Virsbo till Västmanlands Nyheter.
Åmänningen runt
Om några år kan det finnas turistboende på alla små orter efter Strömholms kanal. En viktig pusselbit skulle vara vandrarhemmet vid Virsbo. Då skulle man skapa en turistled runt sjöarna Åmänningen och Stora Aspen mellan Fagersta och Virsbo.
På västra sidan av sjöarna finns vandringsleden Bruksleden med Landsberget. På toppen av berget finns även ett vindskydd och ett utsiktstorn med enorm utsikt över Åmänningen.
Vid Västanfors i Fagersta finns slussar och hembygdsgården. På den östra sidan av Aspen och Åmänningen finns en vacker bil-, motorcykel- och cykelled som går från Fagersta via Ängelsberg till Virsbo.
Vid det vackra Ängelsberg finns ett vandrarhem, Oljeön, världsarvet Engelsbergs bruk med sin konstpark. Vid samhället finns även en badstrand och en tågstation.
Ramnäs
Från Virsbo går en vacker väg efter Strömsholmsåsen på östra sidan av Kolbäcksån/Strömsholms kanal. Vid Brattheden ligger ett sommarstugområde med en badplats. Strax söder om Brattheden ligger Ramnäs konferens. Ett hotell som lanserar sig mot svenska, tyska och holländska turister.
- Vi tror på den typen av turistattraktion. Jag tror att turister vill se mer av landet och här i Ramnäs och runtomkring finns mycket att se. Vi har den vackra ån, lanchahiresmedjan och glashyttan, säger Lena Oderstad-Andersson, ägaren till Ramnäs konferens, till Västmanlands Nyheter.
Söder om Ramnäs konferens kan man säga att den flera kilometer långsmala samhället Ramnäs börjar och sträcker sig ända ned till Ramnäs kyrka. En vacker väg på Strömholmsåsen. Ytterligare ett hotell finns i Ramnäs inrymt i Schenströmska herrgården. Här utgår kanalbåten M/S Strömsholm, till exempel på fredag förmiddag kan man under sommaren åka mellan Ramnäs ned till Surahammar efter Strömsholms kanal. Ett tips är att man ställer bilen vid Surahammar och tar tåget till Ramnäs. Eller, om man kommer från Stockholmshållet via Västerås tar tåget eller bilen direkt till Ramnäs och sedan båten ned till Surahammar. Kan du vista eftermiddagen i Surahammar. Eller, övernattar i på vandrarhemmet i Surahammar. På lördagen går man Bruksleden från Surahammar tillbaka till Ramnäs.
Surahammar
Tar man motorcykeln från Ramnäs rekommenderar jag väg 252 efter Strömholmsåsen än den stora riksväg 66 mellan Ramnäs och Surahammar. Vägen uppe åsen passerar det vackra mötet mellan Kolbäcksån och Strömholmsåsen vid Hedvallsbron.
Strax utanför Surahammar, på väg mot Hallstahammar, ligger Suraborgen vid Östersjön, med en vacker utsikt över Väster- och Östersjön. I Surahammar finns det välkända MC-museet och Stenhuset där det ställs ut konst och fotografier. I Surahammar finns även golfbana, ridhus, simhall, pizzeria, kinarestaurang och ett vandrarhem.
Långsjön runt, eller Långsjön-Ramnäs
Henrik Wester på Västmanlands Kommuner och Landsting står bakom länets turistbroschyr Visit Västmanland 2010/2011. Där skriver han om vandringsleden Bruksleden från Surahammar upp till Fagersta. Han vill att man utgår från Långsjön vid riksväg 66, tre kilometer söder om Surahammar, och vandrar efter Långsjöns västra sida, förbi Toftsjön och det höga berget Stingsberget, med en vacker utsikt, och vidare mot Ramnäs.
Jag som är uppväxt i Surahammar vet att det finns en annan vandringsled om man vill imponera på sina barn eller kompisar. Vad sägs om att övernatta i en grotta. Att vandra runt Långsjön tar ett par timmar om man går sakta. Man kan även göra en vandring med två övernattningar. En övernattning vid grottan (eller vindskyddet) vid Toftsjön och vid vindskyddet vid Långsjöns västra strand.
Man kan även gå vägen över Surahammars golfbana (det finns även en genväg tunneln under riksväg 66 stigen vid Sagavägen i Surahammar) och där vandra till Toftsjön, där en blockgrotta finns och ett vindskydd en liten bit bort. Vid udden kan man bada.
1. Övernattning. Rövarkulan är en rätt så stor grotta med två stenblock lutande mot varandra och rymmer 5-6 personer vid sjön Toftsjöns nordöstra strand. Det är egentligen två blockgrottor intill varandra. Toftsjön ligger mellan Sura och Skultuna socknar. När jag var tio-tolv års åldern var vi några kompisar som besökte de stora flyttblocken vid Toftsjön. I augusti 2008 gjorde jag ett nytt besök vid blockgrottorna intill vandringleden Bruksleden och då fanns en eldstad inne i den ena blockgrottan. Det sägs att en hembrännare bodde här i början av 1900-talet. Dagen efter vandrar man tillbaka mot norra änden av Långsjön och tar grusvägen till Billsbo forna torp och därefter Björsbsbostigen ned till badstranden vid Långsjön. Här kan man bada.
Därefter går man vidare ned till Björsbo, och vidare till Industrileden, riksväg 66. Går över bron och följer vandringsleden Bruksleden på Långsjön västra sida tills man kommer till ett vindskydd. Här kan man göra sin andra övernattning. Eller, fortsätta direkt vidare norrut och ta av till väster mot golfbanan där Bruksledens delar sig. Skyltat.
Enbart Långsjön runt, cirka åtta kilometer. Lättvandrat.
Utgår från mobiltelemasten vid Industrileden, riksväg 66, och därefter finns vandringsleden Bruksleden på västra och norra sidan av Långsjön, vidare grusvägen till Billsbo forna torp och därefter Björsbsbostigen ned till badstranden vid Långsjön. Därefter går man vidare ned till Björsbo, och till Industrileden över bron och tillbaka till bilen vid mobiltelemasten.
Läsa mer:
Bruksleden Långsjön-Ramnäs. http://www.traneving.se/pdf/bruksleden_etappbeskrivning_etapp8.pdf
Bruksleden kartor.
http://www.bruksleden.se/kartor.htm
Eriksson, Cecilia 2010-05-06. Service viktig för de nya ägarna på Ramnäs konferans. Västmanlands Nyheter
2010-06-03. Kulturministern lärde sig om Strömsholms kanal. Västmanlands Nyheter.Johansson, Jan Å. 2010-04-22. Ett lyft för Strömsholms kanal. Västmanlands Nyheter.
Meh, Jackie 2010-05-26. Inga mer pengar till kanalen. http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.841247-inga-mer-pengar-till-kanalen
Kanalbåten M/S Strömsholm
http://www.schenstromska.se/TurlistaMSStromsholm1.htm
Olsson, Lasse 2008. Pengakris för Strömsholms kanal. Driften hotad men Landstinget Västmanland nekar höjt bidrag. Västerås Tidning Nr 36 6-12 september 2008. (sidan 25)
Rinderud, Freddie 2010-05-27. Virsbo satsar på att bli kulturcentrum. Västmanlands Nyheter.
Runesson, Carin & Thorell, Olle 2009.Motion till riksdagen om Strömsholms kanal
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2009/10&bet=T487
Strömsholms kanal. Cykelkarta
http://www.stromsholmskanal.se/cykel.html
Strömsholms kanal. Kanotuthyrning
http://www.surahammar.se/kulturfritidturism/sevardheter/stromsholmskanal.4.7d9f35391181509ed33800045094.html
Surahammar, Ramnäs, och Virsbo. Kartor
http://www.surahammar.se/omkommunen/kartor.4.6d9288f9115c674c6c080003004.html
SVT Västmanlandsnytt 2010-05-21 Så ska kulturlivet växa.
http://svt.se/2.126650/1.2022694/sa_ska_kulturlivet_vaxa
Tervalampi, Jouni 2010. Nyheter om Kolbäcksdalen.
http://tervalampi-arkfoto.blogspot.com/2010/03/nyheter-om-kolbacksdalen.html
Del 1. Striden om Strömholms kanal.
Del 2. Strömsholms kanal som turistled. Fagersta-Surahammar (se nedan)
STRIDEN OM STRÖMSHOLM KANAL
"Strömsholms kanal förklarades 1990 som byggnadsminne, vilket medför särskilda förpliktelser för de fyra delägarkommunerna Smedjebacken, Fagersta, Surahammar och Hallstahammar, att vårda kanalverk, bankar och byggnader. Längs hela kanalen har, trots ombyggnader och tekniska problem, trafiken pågått sedan 1795 och därmed varit en betydelsefull tillgång för många människors arbets- och livsmiljö." , skrev den socialdemokratiska riksdagsmannen Olle Thorell från Surahammar och hans kollega Carin Runesson i en motion 2008 och 2009.
2007 togs EU-stödet bort för Strömsholms kanals underhåll. 2008 fattade det borgligt styrda landstinget, tillsammans med Sjukvårdspartiet och Miljöpartiet, i Västmanland att inte höja bidraget från 150 000 kronor till 400 000 till Strömsholms kanals AB för driftkostkostnader, medan de små röda kommunerna längs efter kanalen Surahammar, Hallstahammar, Fagersta och Smedjebacken gick med på en höjning för varje kommun från 325 000 till 425 000 kronor.
Både 2008 och 2009 lämnade den socialdemokratiska riksdagsmannen Olle Thorell och hans kollega Carin Runesson en motion om mer pengar till att rädda underhållet för Strömsholms kanal. I maj 2010 ger den moderate stockholmspolitikern Lena Liljeroth Adelsohn, tillika kulturminister, beskedet att inte en krona ges till underhåll för Strömsholms kanal i Västmanland och Dalarna.
- Regeringen satsar en kvarts miljard på kulturhistoriska minnen. Mer än så lär det inte bli i nuläget, sade Lena Liljeroth Adelsohn till Vlt.se.
Besvikelsen var stor hos Kanalbolagets vd Hans Pettersson, som sade till Vlt.se
- Mellan 2000 och 2006 fick vi Ams-bidrag, EU-bidrag och Antikvariska medel.
Arbetsledaren Rolf Mylläri på Strömsholms kanalbolag sade till Västmanlands Nyheter:
- Tänk, vilket arbete man gjorde när kanalen byggdes. Vi kan inte låta den förfalla.
Den naiva moderate kulturminister förslag att rädda underhållet av Strömsholms kanal var att privatpersoner skulle adoptera delar av kanalen till exempel en slussport och anlita volontärer (gratis arbetskraft).
- Privatpersoner skulle nog inte ha råd att reparera en sluss, bara frakten av en port kostar 100 000 kronor, sade Kanalbolagets vd Hans Pettersson till Västmanlands Nyheter.
Att renovera en slussport kräver specialistkompetens och slussvakter kräver säkerhetsutblidning. Hans Pettersson säger till Västmanlands Nyheter:
- Vi utbildar alla ungdomar i säkerhetsfrågor och arbetsmiljöverket kontrollerar oss noga.
EN LJUS FRAMTID KRING STRÖMSHOLMS KANAL
Trots svårigheter med det borgligt styrda landstinget och den borgliga regeringen ser framtiden ljus ut och det kokar av aktiviteter kring orterna efter Strömsholms kanal. Turismen kring Strömsholms kanal håller på att utvecklas åt två håll: kulturturism och aktiv fritid med att åka båt, paddla kanot, cykla och gå.
Kulturturism
Ängelsberg vid östra stranden av sjön Åmänningen är förmodligen det vackraste samhället efter Kolbäcksån vattensystem och som är en del av Strömsholms kanal. I över trettio år, i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, var samhället en konstnärskoloni för kända svenska konstnärer med bland annat Olof Arborelius (1842-1915) och Mauritz Lindström (1849-1923). Sedan tidigare finns utställningslokalen Stenhuset i Surahammar och Ramnäs hantverksby med glashyttan. Nu planerar föreningen Framtid för Virsbo att bygga om den gamla smedjan i Virsbo och göra om det till ett vandrarhem med tjugofyra platser och tolv konstnärsateljéer. Sedan tidigare finns en konsthall i Virsbo.
- Tillsammans med länets konstkonsult har vi undersökt efterfrågan och tydligen är det en brist i hela landet på platser för konstnärer där de kan både bo och arbeta, sade projektledaren Inge Larsson på Framtid för Virsbo till Västmanlands Nyheter.
Åmänningen runt
Om några år kan det finnas turistboende på alla små orter efter Strömholms kanal. En viktig pusselbit skulle vara vandrarhemmet vid Virsbo. Då skulle man skapa en turistled runt sjöarna Åmänningen och Stora Aspen mellan Fagersta och Virsbo.
På västra sidan av sjöarna finns vandringsleden Bruksleden med Landsberget. På toppen av berget finns även ett vindskydd och ett utsiktstorn med enorm utsikt över Åmänningen.
Vid Västanfors i Fagersta finns slussar och hembygdsgården. På den östra sidan av Aspen och Åmänningen finns en vacker bil-, motorcykel- och cykelled som går från Fagersta via Ängelsberg till Virsbo.
Vid det vackra Ängelsberg finns ett vandrarhem, Oljeön, världsarvet Engelsbergs bruk med sin konstpark. Vid samhället finns även en badstrand och en tågstation.
Ramnäs
Från Virsbo går en vacker väg efter Strömsholmsåsen på östra sidan av Kolbäcksån/Strömsholms kanal. Vid Brattheden ligger ett sommarstugområde med en badplats. Strax söder om Brattheden ligger Ramnäs konferens. Ett hotell som lanserar sig mot svenska, tyska och holländska turister.
- Vi tror på den typen av turistattraktion. Jag tror att turister vill se mer av landet och här i Ramnäs och runtomkring finns mycket att se. Vi har den vackra ån, lanchahiresmedjan och glashyttan, säger Lena Oderstad-Andersson, ägaren till Ramnäs konferens, till Västmanlands Nyheter.
Söder om Ramnäs konferens kan man säga att den flera kilometer långsmala samhället Ramnäs börjar och sträcker sig ända ned till Ramnäs kyrka. En vacker väg på Strömholmsåsen. Ytterligare ett hotell finns i Ramnäs inrymt i Schenströmska herrgården. Här utgår kanalbåten M/S Strömsholm, till exempel på fredag förmiddag kan man under sommaren åka mellan Ramnäs ned till Surahammar efter Strömsholms kanal. Ett tips är att man ställer bilen vid Surahammar och tar tåget till Ramnäs. Eller, om man kommer från Stockholmshållet via Västerås tar tåget eller bilen direkt till Ramnäs och sedan båten ned till Surahammar. Kan du vista eftermiddagen i Surahammar. Eller, övernattar i på vandrarhemmet i Surahammar. På lördagen går man Bruksleden från Surahammar tillbaka till Ramnäs.
Surahammar
Tar man motorcykeln från Ramnäs rekommenderar jag väg 252 efter Strömholmsåsen än den stora riksväg 66 mellan Ramnäs och Surahammar. Vägen uppe åsen passerar det vackra mötet mellan Kolbäcksån och Strömholmsåsen vid Hedvallsbron.
Strax utanför Surahammar, på väg mot Hallstahammar, ligger Suraborgen vid Östersjön, med en vacker utsikt över Väster- och Östersjön. I Surahammar finns det välkända MC-museet och Stenhuset där det ställs ut konst och fotografier. I Surahammar finns även golfbana, ridhus, simhall, pizzeria, kinarestaurang och ett vandrarhem.
Långsjön runt, eller Långsjön-Ramnäs
Henrik Wester på Västmanlands Kommuner och Landsting står bakom länets turistbroschyr Visit Västmanland 2010/2011. Där skriver han om vandringsleden Bruksleden från Surahammar upp till Fagersta. Han vill att man utgår från Långsjön vid riksväg 66, tre kilometer söder om Surahammar, och vandrar efter Långsjöns västra sida, förbi Toftsjön och det höga berget Stingsberget, med en vacker utsikt, och vidare mot Ramnäs.
Jag som är uppväxt i Surahammar vet att det finns en annan vandringsled om man vill imponera på sina barn eller kompisar. Vad sägs om att övernatta i en grotta. Att vandra runt Långsjön tar ett par timmar om man går sakta. Man kan även göra en vandring med två övernattningar. En övernattning vid grottan (eller vindskyddet) vid Toftsjön och vid vindskyddet vid Långsjöns västra strand.
Man kan även gå vägen över Surahammars golfbana (det finns även en genväg tunneln under riksväg 66 stigen vid Sagavägen i Surahammar) och där vandra till Toftsjön, där en blockgrotta finns och ett vindskydd en liten bit bort. Vid udden kan man bada.
1. Övernattning. Rövarkulan är en rätt så stor grotta med två stenblock lutande mot varandra och rymmer 5-6 personer vid sjön Toftsjöns nordöstra strand. Det är egentligen två blockgrottor intill varandra. Toftsjön ligger mellan Sura och Skultuna socknar. När jag var tio-tolv års åldern var vi några kompisar som besökte de stora flyttblocken vid Toftsjön. I augusti 2008 gjorde jag ett nytt besök vid blockgrottorna intill vandringleden Bruksleden och då fanns en eldstad inne i den ena blockgrottan. Det sägs att en hembrännare bodde här i början av 1900-talet. Dagen efter vandrar man tillbaka mot norra änden av Långsjön och tar grusvägen till Billsbo forna torp och därefter Björsbsbostigen ned till badstranden vid Långsjön. Här kan man bada.
Därefter går man vidare ned till Björsbo, och vidare till Industrileden, riksväg 66. Går över bron och följer vandringsleden Bruksleden på Långsjön västra sida tills man kommer till ett vindskydd. Här kan man göra sin andra övernattning. Eller, fortsätta direkt vidare norrut och ta av till väster mot golfbanan där Bruksledens delar sig. Skyltat.
Enbart Långsjön runt, cirka åtta kilometer. Lättvandrat.
Utgår från mobiltelemasten vid Industrileden, riksväg 66, och därefter finns vandringsleden Bruksleden på västra och norra sidan av Långsjön, vidare grusvägen till Billsbo forna torp och därefter Björsbsbostigen ned till badstranden vid Långsjön. Därefter går man vidare ned till Björsbo, och till Industrileden över bron och tillbaka till bilen vid mobiltelemasten.
Läsa mer:
Bruksleden Långsjön-Ramnäs. http://www.traneving.se/pdf/bruksleden_etappbeskrivning_etapp8.pdf
Bruksleden kartor.
http://www.bruksleden.se/kartor.htm
Eriksson, Cecilia 2010-05-06. Service viktig för de nya ägarna på Ramnäs konferans. Västmanlands Nyheter
2010-06-03. Kulturministern lärde sig om Strömsholms kanal. Västmanlands Nyheter.Johansson, Jan Å. 2010-04-22. Ett lyft för Strömsholms kanal. Västmanlands Nyheter.
Meh, Jackie 2010-05-26. Inga mer pengar till kanalen. http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.841247-inga-mer-pengar-till-kanalen
Kanalbåten M/S Strömsholm
http://www.schenstromska.se/TurlistaMSStromsholm1.htm
Olsson, Lasse 2008. Pengakris för Strömsholms kanal. Driften hotad men Landstinget Västmanland nekar höjt bidrag. Västerås Tidning Nr 36 6-12 september 2008. (sidan 25)
Rinderud, Freddie 2010-05-27. Virsbo satsar på att bli kulturcentrum. Västmanlands Nyheter.
Runesson, Carin & Thorell, Olle 2009.Motion till riksdagen om Strömsholms kanal
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2009/10&bet=T487
Strömsholms kanal. Cykelkarta
http://www.stromsholmskanal.se/cykel.html
Strömsholms kanal. Kanotuthyrning
http://www.surahammar.se/kulturfritidturism/sevardheter/stromsholmskanal.4.7d9f35391181509ed33800045094.html
Surahammar, Ramnäs, och Virsbo. Kartor
http://www.surahammar.se/omkommunen/kartor.4.6d9288f9115c674c6c080003004.html
SVT Västmanlandsnytt 2010-05-21 Så ska kulturlivet växa.
http://svt.se/2.126650/1.2022694/sa_ska_kulturlivet_vaxa
Tervalampi, Jouni 2010. Nyheter om Kolbäcksdalen.
http://tervalampi-arkfoto.blogspot.com/2010/03/nyheter-om-kolbacksdalen.html
tisdag 9 mars 2010
NYHETER OM SOCKENLAPPAR
Motiv från en medeltida ullkorg från Dalarna (spegelvänd)Arkiv 2009-
Artiklar om sockenlappar i Sverige
Brändström, Fredrik 2004. "Sockenlappar". Populär Historia 1/2004.
Eriksson, Ulla.2002. Sockenlappar, Alir-anor nr 1 2002.2003. Söderala sockenlappar och vintersamer, (Red Peter Ericsson.) Vuelielaanta .- .Samer i Hälsingland: en glömd lokalhistoria?, Otryckt rapport, Länsmuseet Gävleborg. .
Hallerdal, Sven. 1998. Lappstuga minner om forna tider, Falu Kuriren, 3 september 1998.
Eriksson, Ulla.2002. Sockenlappar, Alir-anor nr 1 2002.2003. Söderala sockenlappar och vintersamer, (Red Peter Ericsson.) Vuelielaanta .- .Samer i Hälsingland: en glömd lokalhistoria?, Otryckt rapport, Länsmuseet Gävleborg. .
Hallerdal, Sven. 1998. Lappstuga minner om forna tider, Falu Kuriren, 3 september 1998.
http://arkiv.daltid.se/1998/09/19980903/FK-19980903-50.pdf
Larsson, Lars-Gunnar 2000. Sockenlapparnas språk. Saga och sed. Uppsala. sidorna 62-69
Roempke, Ville 2000. Vita Lopponica - okända sockenlappar i Lapp-Nils släkt (sidorna 81-92). HUR nr 6..Tema: Samer. Skiftserie utgiven av Landsarkivet i Östersund och föreningsarkivet i Jämtlands län.
Sandin, John-Erik..2003. "Sockenlappen" 1927. (Red Peter Ericsson.) Vuelielaanta .- .Samer i Hälsingland: en glömd lokalhistoria?. Otryckt rapport. Länsmuseet Gävleborg
Svanberg, Ingvar 1976a. En samisk befolkning i Dalarna 1640-1850. C-Uppsats i etnologi, Uppsala universitet, HT (Stencil)
Larsson, Lars-Gunnar 2000. Sockenlapparnas språk. Saga och sed. Uppsala. sidorna 62-69
Roempke, Ville 2000. Vita Lopponica - okända sockenlappar i Lapp-Nils släkt (sidorna 81-92). HUR nr 6..Tema: Samer. Skiftserie utgiven av Landsarkivet i Östersund och föreningsarkivet i Jämtlands län.
Sandin, John-Erik..2003. "Sockenlappen" 1927. (Red Peter Ericsson.) Vuelielaanta .- .Samer i Hälsingland: en glömd lokalhistoria?. Otryckt rapport. Länsmuseet Gävleborg
Svanberg, Ingvar 1976a. En samisk befolkning i Dalarna 1640-1850. C-Uppsats i etnologi, Uppsala universitet, HT (Stencil)
1976b. På den tiden det fanns vandrande samer i Baggbo. Borlänge Tidning, 8 oktober1976. sidan 5
1976c. Sockenlappar i Folkarebygden. Folkarebygden 1976, sidorna 41-45 1977. Samer i södra Dalarna. Tunum - Tunabygdens fornminnes- och hembygsförenings årsskrift 197., sidorna 51-57
1978. Bofasta samer fanns i Uppland på 1800-talet, Samefolket nr 9 1978, sidorna 7 & 29
1980a. Sockenlappar i nordvästra Uppland, Vår hembygd 4, Skriftserie utgiven av Hembygdens förlag, Östervåla, sidorna 310-312
1980b. Sockenlapparna i Jämtland. Jämten 1981. sid 115-126
1980c. Sockenlappar. En etnologisk studie av bofasta samer och deras nomadiska förfäder .i Mellansverige. Etnologiska institutionen. Uppsala.
1986. Sockenlappar. Rig 1986. häfte 4. sida 97-116
1999. Hästslaktare och korgmakare: resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. Johan Nordlander-sällskapet. Skrifter 21. Umeå.
Tervalampi, Jouni 2005. Internet. Hästslakt. Från hednisk festmat till sockenlappar..http://medlem.spray.se/jaaaaa/SamerSockenlappar.html
Welinder, Stig ???? Samer och sockenlappar i Stora Skedvi, Skedviplogen ????, sidorna 20-22
Westerlund, Staffan 2003a. I Lapp-Britas spår vid Ingboviken (sidorna 6-7), Uppsala Nya Tidning,.Måndagen den 1 september 2003..
Tervalampi, Jouni 2005. Internet. Hästslakt. Från hednisk festmat till sockenlappar..http://medlem.spray.se/jaaaaa/SamerSockenlappar.html
Welinder, Stig ???? Samer och sockenlappar i Stora Skedvi, Skedviplogen ????, sidorna 20-22
Westerlund, Staffan 2003a. I Lapp-Britas spår vid Ingboviken (sidorna 6-7), Uppsala Nya Tidning,.Måndagen den 1 september 2003..
2003b. De uppländska samernas bortglömda historia (sidorna 6-7), Uppsala Nya Tidning,.Måndagen den 1 september 2003..
Zachrisson, Inger 2006. Fanns det samer i Uppland i gången tid? (Sidorna 44-49). Björklinge förr och nu 2006. Utgiven av Björklinge hembygdsförening
Zachrisson, Inger 2006. Fanns det samer i Uppland i gången tid? (Sidorna 44-49). Björklinge förr och nu 2006. Utgiven av Björklinge hembygdsförening
NYHETER OM SAMER I SVEALAND
SAMER I BERGSLAGEN?
På webbsidan ”Samiska rummet” skriver arkeologen Ewa Ljungdahl i artikeln ” Finns det spår efter skogssamer i Bergslagen?”, om ett besök i Norbergsskogarna.
Läsa mer: Ljungdahl, Ewa 2010. ”Finns det spår efter skogssamer i Bergslagen?”. Samiska rummet.
http://www.samiskarummet.se/aktuellt/finns-det-spar-efter-skogssamer-i-bergslagen.html
BRONSMYNT VISAR PÅ KONTAKTER MELLAN SAMER OCH SKANDINAVER
Bronsmynt visar på kontakter mellan samer och bondeskandinaver. Det menar arkeologen Inger Zachrisson i Fornvännen 2010/3.
Nästan 50 stycken äldre bronsmynt är funna i Dalarna. De är funna kring Dalälven, Siljan, Enån och Runns vattensystem. Det är i samma område vi finner många av Dalarnas samiska fångstmarksgravar.Flera av fyndet har en offerkaraktär i källor, intill bäckar och vid myrar. Hos både bönder och samer har man haft en tradition att offra vid bäckar och mossor under järnåldern. Hos samerna levde traditionen att offra vid bäckarna till slutet av 1600-talet i Härjedalen. År 1699 stod samerna Jonas Torkelsson och hustrun Gunilla vid Funäsdalsfjällen åtalade för avgudadyrkan. De ska dyrkat vid ”avgudalunden vid Mito Kläpp” och ”kastat flinta och stål uti en källa och rinnande vatten.”
I en källa vid Kärvåsens by i Boda socken i Dalarna fann lokalbor 11 stycken bronsmynt från järnåldern. Intill Kvarnbäcken vid Korsgården i Falun fann en person ett bronsmynt från 300-talet, präglat i det romerska riket. Vid en myr nedanför ”herrgården” vid Sörbo i Svärdsjö socken i Dalarna har man vid två tillfällen funnit ett romerskt silvermynt, ett romerskt bronsmynt och en fingerring av guld.
Zachrisson har pekat ut en plats där pälshandlare och samerna från Dalarna kan ha mötts. Näset mellan Öster- och Västerdalsälven. Där har man vid tre tillfällen funnit tre romerska bronsmynt. Möjligen är de romerska mynten offrade. Två av lösfynden nämns fyndplatsen som ”vid en större bäck, Humlebäcken”.Även udden ”De öste” vid Storsjön i Härjedalen skulle kunna varit en mötesplats, där pälshandlare och samer möttes. På udden har arkeologer funnit 12 bronsmynt från cirka 210 f. Kr till cirka 1610 e. Kr.
Läsa mer: Zachrisson, Inger 2010. Vittnesbörd om pälshandel? Fornvännen 2010/3. Sidorna 187-201.
LAPP-ANDERS I BAGGBO
Om Lapp-Anders i Baggbo i Dalarna kan du läsa i Vägverkets broschyr "Närsamhället" (1998)
Läsa mer: Vägverket. 1998. Närsamhället
http://publikationswebbutik.vv.se/upload/1824/88184_narsamhallet.pdf
TVÅ UNIKA SAMISKA ACKJOR FUNNA I DALARNA (20 juli 2007)
Två unika samiska slädar - ackjor - har blivit återfunna i Äppelbo socken. Den ena ackjan ställs ut i Äppelbo hembygdsgård tillsammans med information om skogssamerna som vistades i Äppelbo på 1700-talet. Det är Mattias Lundell och Rut Nilsson har gjort utställningen. Vid hembygdsgården ställs även fotografier och andra saker knutna till Äppelbo socken.Ackjornas ursprung är ännu oklart. Om de tillhört skogssamerna från Dalarna eller andra samer är ännu oklart. Carl Linneus, sedermera Carl von Linné, besökte Äppelbo socken den 9 augusti 1734 och där mötte han samer: Den 9 augusti. Bröt man upp om morgonen ifrån Äppelbo. . . När man rest 3/4 mil från Äppelbo, låg nere i en myra 3:e lappkojor, som där av gållapparna blivit uppbygda; ty här i församlingen eller pastorat är lapphushåll indelta, vars flit i sina kristendoms stycken av prästerna berömdes. På onsdagar under juli är det visningar, klockan 14-18.
Källor och läsa mer: Meddelande och fotografier från Mattias Lundell
Högkvist, Eva 2007. Om Äppelbo sockens historia, Dala-Demokraten, 5 juli 2007
Olin, Lisa 2007. Linné-inspirerad utställning i Äppelbo, Dalarnas Tidningar, torsdag 12 juli, sidan 17
SAMER I VÄSTMANLAND (2 april 2006)
Jag (Jouni Tervalampi) blev jag intervjuad av lokaltidningen vlt i tisdag om samer i Västmanland. Det är ett material som kan komma in dagen efter eller om 3 månader. Redan efter intervjun tänkte jag: "Bara det inte kommer in på lördag. Den 1 april". För den som inte känner till att fanns samer i Västmanland. Vem tror då att samer finns i Västmanland när artikeln kommer in just 1 april. Då alla vet att lokaltidningen brukar ha en bluffartikel just den dagen. Fast nu gör det ingenting. Det blev en riktigt bra artikel.
Läsa mer: Bergold, Kersti 2006. Lappläger i Dingtuna, vlt, Lördag 1 april 2006, sidorna 60-61
SAMER I UPPLAND? ( 2 mars 2006)
I Björklinge hembygdsförening årskrift "Björklinge förr och nu 2006" skriver Inger Zachrisson om: "Fanns det samer i Uppland i gången tid?" Där skriver Inger Zachrisson i artikeln " Fanns det samer i Uppland i gången tid? " om sockenlappar, skogssamer och samer knutna till högstatusplatser: samekvinnor som gifter sig med sveakungar, båtgravfälten Vendel, Valsgärde och Tuna i Alsike, samer på Birka, i Sigtuna och Uppsala. Hon skriver bl.a. : "Det mytiska släktträd som nordiska kungadynastier konstruerade kunde ha en samisk anmoder eller -fader."
Hon är arkeolog och var redaktör och skrev stora delar av boken " Möten i .gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien". Monographs 4, Statens Historiska.Museum, Stockholm,1997
Källa: Zachrisson, Inger 2006. Fanns det samer i Uppland i gången tid?, Björklinge förr och nu 2006, Utgiven av Björklinge hembygdsförening, sidorna 44-49
SAMER I DALARNA (2 november 2005)
I Dagsverkets Nr 3 - 2005 skriver Björn Engström om "Lappar i Svärdsjö". Den finns som pdf-format på Internet.
I samma nummer skrivs om en okänd försvarsmur som användes vid slaget vid Brunnbäck april 1521, innan slaget vid Badelunda, utanför Västerås. http://www.dalarnasmuseum.se/Dagsv32005.pdf
Artiklar om skogssamer och sockenlappar i Svealand
Dalarna
Ahlberg, Hakon .2000. Samer fanns fordom över hela landskapet. Dalarna genom 2000 år. AB Dala-Demokraten. Falun
Bennström, Greger 2006. Ett samiskt offerfynd i Falun?, Dalarna 2006
Dalarnas museum 2006. "Lappgubbens grav", Dalarna 2006, sidan 330
Einarsson, Leo 1995. Arkeologen Maria Lannerbro Norell hade mycket intressant att visa och berätta då.hon gästade skogsmuseets årsmöte. Mora Tidning, 17 mars 1995.
Engström, Björn 2005. Lappar i Svärdsjö, Dagsverket nr 3 2005, utgiven av Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförbund och Dalarnas museum (sidan 10), http://www.dalarnasmuseum.se/Dagsv32005.pdf
Hallerdal, Sven. 1993. Liggande hönor offerplats för forntida samer?, Falu Kuriren, 28 augusti 1993.
1995a. Det har funnits både renskötande och andra samer i Rättvik. Falu Kuriren, 12 januari 1995..
1995b. Hästslakt. En intressanta bild på Ullkorgen. Frågan är om det är en same som slaktar hästen eller om det vittnar om en förkristen rit. Falu Kuriren, 12 januari 1995.
1998. Samer Dalarnas urinvånare.Ny bok lyfter fram eftersatt folkgrupp ur historiens glömska, Falu Kuriren, 9 juni 1998.
http://arkiv.daltid.se/1998/06/19980609/FK-19980609-17.pdf
1998b. Samer i Dalarna. Kåtornas folk Falu Kuriren, 29 juli 1998.
http://arkiv.daltid.se/1998/07/19980729/FK-19980729-38.pdf
1998c. Samer har funnits i hela Dalarna, Falu Kuriren, 29 juli 1998.
http://arkiv.daltid.se/1998/07/19980729/FK-19980729-38.pdf
1998d. I spåren efter K E Forsslund, Falu Kuriren, 31 juli 1998.
http://arkiv.daltid.se/1998/07/19980731/FK-19980731-15.pdf
1998e. Etnisk rensning av samer i Dalarna, Falu Kuriren, 31 juli 1998
http://arkiv.daltid.se/1998/07/19980731/FK-19980731-15.pdf
1998f. Kyrkoböckerna berättar, Falu Kuriren, 31 juli 1998
1998g. Mystiska hönor ruvar på hemligheter, Falu Kuriren, 4 augusti1998.
1998h. Lappstuga minner om forna tider, Falu Kuriren, 3 september 1998
.http://arkiv.daltid.se/1998/09/19980903/FK-19980903-50.pdf
1999. Dalagåta i Trysil, Falu Kuriren, 7 maj 1999.
http://arkiv.daltid.se/1999/05/19990507/FK-19990507-27.pdf
2000. Klotter i Haraldsbo (samisk ristning), Falu Kuriren, 17 januari 2000.
2000b. Siljansbygdens offerstenar lever farligt. Det visar historien, Falu Kuriren, 28 april 2000.
2001a. Gränserna kring Bjursås, Falu Kuriren, 11 juli 2001.
2001b. Forskargrupp jagar sponsor (Haraldsboristningen), Falu Kuriren, 28 september 2001.
2002a. Falun. Gudagubbe blev hundratals år yngre, Falu Kuriren, 15 april 2002
http://arkiv.daltid.se/2002/04/20020415/FK-20020415-FK-32.pdf
2002b. I samernas spår, Falu Kuriren, 11 maj 2002., http://arkiv.daltid.se/2002/05/20020511/FK-20020511-FK-40.pdf
2006. Nya fynd av mystiska stenar Ingen vet varför folk pallade upp de stora stenarna, Dalarnas Tidningar, 6 september 2006
http://arkiv.daltid.se/2006/01/20060104/FBN-20060104-DT-05.pdf2006b. Linné startade hönsjakten i Tandövardens naturreservat, Dalarnas Tidningar, 6 september 2006 http://arkiv.daltid.se/2006/01/20060104/FBN-20060104-DT-05.pdf
Klockar, Lars-Eric 2000. Krukskärva ännu en bit i samepusslet, Falu Kuriren, 21 januari 2000.
Rostvik, Allan 2004. Samiska kulturminnen i Dalarna. Kyrkböcker och ortnamn berättar, Dagsverket nr 4 2004 - Årgång 24, http://www.dalarnasmuseum.se/Dagsv42004.pdf
Svanberg, Ingvar 1976a. En samisk befolkning i Dalarna 1640-1850. C-Uppsats i etnologi, Uppsala universitet, HT (Stencil)
1976b. På den tiden det fanns vandrande samer i Baggbo, Borlänge Tidning, 8 oktober1976, sidan 5
1976c. Sockenlappar i Folkarebygden, Folkarebygden 1976, sidorna 41-45
1977. Samer i södra Dalarna, Tunum - Tunabygdens fornminnes- och hembygsförenings årsskrift 1977, sidorna 51-57
1983. Samer i Lima, Öfre Gäldet, Medlemsblad för hembygdsföreningarna i Malung, Lima, Rörbäcksnäs och Transtrand 3/83, sidorna 8-9
Welinder, Stig ???? Samer och sockenlappar i Stora Skedvi, Skedviplogen ????, sidorna 20-22
Västmanland
Bergenhamn, Helena .2002. "Skogssamerna - folket vi inte minns", sidan 4, (Jouni Tervalampi om hans sameforskning i Västmanland). Vestmanland Läns Tidning, Tisdagen den 30 juli 2002.
Bergold; Kersti 2002. "Samer har en egen historia i Västmanland", sidan 45, (Jouni Tervalampi om hans sameforskning i Västmanland) Vestmanland Läns Tidning, Lördagen den 14 september 2002.
2006. Lappläger i Dingtuna. sameforskaren Jouni Tervalampi..., vlt, Lördag 1 april 2006, sidorna 60-61
Tervalampi, Jouni 2002. Internet. Full fart i Västmanland på 1620-talet, http://medlem.spray.se/jaaaaa/November2002.html
2003a. "Samen Olof Andersson från Åsele lappmark som tog livet av sig i Skultuna 1701", sid 12, Växpressen - Informationsblad för Växhuset i Västerås. Nr 11 Årg. 7 December 2003.2003b. Internet.Samen Olof Andersson från Åsele lappmark som tog livet av sig i Skultuna i Västmanland 1701.
http://medlem.spray.se/jaaaaa/December2003.html
2006c. Sökande efter samiska lämningar i Västmanland från historisk tid, Okvistat december 2006, sidorna 8-9
ttp://medlem.spray.se/jaaaaa/OkvistatDecember2006.html
Södermanland & Stockholm
Dunfjeld, Maja & Zachrisson, Inger. 2001. Samiska föremål ur Stockholms jord (sidorna 160-163), Upptaget. Arkeologi i Stockholm inför 2000-talet. Sankt Eriks årsbok, utgiven av Samfundet S:t Erik, Stockholms Stadsmuseum, Stockholms Medeltidsmuseum.
Uppland
Svanberg, Ingvar 1978. Bofasta samer fanns i Uppland på 1800-talet, Samefolket nr 9 1978, sidorna 7 & 29
1980. Sockenlappar i nordvästra Uppland, Vår hembygd 4, Skriftserie utgiven av Hembygdens förlag, Östervåla, sidorna 310-312.
Westerlund, Staffan. 2003. I Lapp-Britas spår vid Ingboviken (sidorna 6-7). Uppsala Nya Tidning,.Måndagen den 1 september 2003..
2003b. De uppländska samernas bortglömda historia (sidorna 6-7). Uppsala Nya Tidning,.Måndagen den 1 september 2003..
Zachrisson, Inger 2006. Fanns det samer i Uppland i gången tid? (Sidorna 44-49). Björklinge förr och nu 2006. Utgiven av Björklinge hembygdsförening.
NYHETER OM FINLAND & SAMER
Arkiv 2009-
FINLANDS MAGISKA STENAR
Finländaren Leif Paulin skriver om märkliga stenar som ansiktsformade stenar och uppallade stenar. Möjligen kan någon sten ha fungerat som en samisk site.
Läsa och titta mer: Paulin, Leif 2012. Vanhan kansan kivikulttuuriperinne Suomessa osa 1
http://www.sinikivi.com/15/
VÄSTFINSKT SMYCKE FUNNET OFFRAD I EN ÄLV?
I augusti 2011 fann Jouni Kalliokoski ett armband av brons i den delvis uttorkade älven Loimijoki strax norr om samhället Huittinen i sydvästra Finland. Efter älven, både norr och söder om fyndplatsen, har västfinska gravar hittats i Kokemäki och i Huittinen. Smycken är lokalt, det vill säga sydvästfinskt.
Den kan finnas minst två möjligheter; en kvinna har drunknat i älven, eller att smycket har offrats i älven.
Lauhio, Eveliina 2011-10-05. Mies löysi viikinkinaisen rannerenkaan Huittisissa. Iltalehti.fi
(En man hittade en vikingatida kvinnas armband i Huittinen)
http://www.iltalehti.fi/uutiset/2011100514516206_uu.shtml
7000 ÅR STENSÄTTNING FUNNEN I FINLAND
http://inventerare.wordpress.com/2011/07/06/finish-archaeologist-has-unearthed-a-7-000-year-old-grave-in-osterbothnia/
SKELETT FRÅN FINSKT OFFER/BEGRAVNINGSTJÄRN SKA UNDERSÖKAS
I ett finskt offertjärn – Levänluhta – i Storkyro socken i Österbotten i Finland har man under cirka 130 år funnit offrade föremål från 400-700-talet, bland annat har arkeologer funnit skelettrester efter minst 98 personer. Att så många människor begravts eller offrats i en forntida sjö ställer nya frågor. ” Varför har man valt att begrava sina döda på ett så avvikande sätt i en sjö?. . .Det verkar troligt att de som blivit begravda i Levänluhra har representerat en helt annan ideologi och syn på döden. . .Man får inte heller glömma bort att våt marker ofta ansetts ha övernaturliga egenskaper inom den fenno-ugriska mytologin, vilket säkerligen har lyft fram dessa platser ännu mer”, skriver arkeologen Anna Wessman i artikeln ”våtmarksgravarnas mysterium” i Populär Arkeologi 2/2011. Nu ska ett tvärvetenskapligt projekt försöka få ett svar på skeletten från Levänluhta.
BOSKAPSSKÖTSEL I SATUKUNTA I FINLAND FRÅN BRONSÅLDERN
14C-datering från en tand från ett nötkreatur visar att man bedrev boskapsskötsel i Satukanta 1000 f. Kr.
Läsa mer: Österbottens tidning 2011-01-28. Gravfynd avslöjar tidig boskapsskötsel
http://www.ot.fi/Story/WireStory.aspx?storyID=32252
ÅLANDS STENÅLDER
Ålands stenålder är bara 100 år gammal
http://www.alandstidningen.ax/article.con?id=25327&iPage=5
ANDRA VÄRLDSKRIGET FINLAND
Sovjetiskt flyg i hjärtat av Finland
Av Christer Bergström
http://www.krigsmyter.nu/km19stridsflygarekarelen.pdf
Finska vinterkriget
http://www.krigenshistoria.se/andra-vaerldskriget/14-finska-vinterkriget.html
Engelsk bombräd mot Finland under andra världskriget
Av Christer Bergström
http://www.krigsmyter.nu/km18luftkrig.pdf
EN FINSK SPIONSKOLA I RYSKA KARELEN
Under Fortsättningskriget (1941-1944), som var en del av 2:a Världskriget, uppförde finnarna en spionskola vid Petrozavodsk vid Onegasjöns strand i dåvarande Sovjetiska republiken Karelen som finnarna ockuperade under Fortsättningskriget. Spionskolan uppfördes av Antti Porvali. Nu har sonsonen Mikko Porvali skrivet en bok om spionskolan: Vakoojakoulu. Päämajan asiamieskoulutus jatkosodassa (2010). Finland hade tillfångataget tiotusentals sovjetiska fångar, både civila och soldater, som fänglades i förintelseliknade fångläger.Där rekryterades finska spioner ur den rysktalande befolkningen. Flera hundra fångar hoppade på erbjudandet. Sovjetiska agenter reda på den hemliga spionskolan och planerna var att göra ett attentat mot skolan. Planerna avslöjades och spionskolan flyttade 1943 längre in mot landet till Sortjärvi nära Petrozavodsk, i november samma år Ruokolahden och sommaren 1944 till Savitaipale. Agenter fick nya ryska identiteter och skulle lära sig hoppa fallskärm främst i Arkangelsktrakten för att samla information. De skickades i ryska militärkläder.
I stort sett blev spionskolan ett fiasko. Det är oklart hur många som återvände, men beräkningar är att ungefär 90% av spioner rymde, dödades eller är spårlöst försvunna. Arkiven förstördes och det är oklart exakt hur många som utbildades till spioner. I januari 1943 släpptes 22 män bakom fiendens sida i fallskärm och ingen av de återvände till Finland. En av de ryska krigsfångarna som hade utbildats till sköts ihjäl vid fronten av finska soldater efter ett uppdrag i Sovjetunionen, eftersom soldaterna trodde det var en fiende när han bar på ryska soldatkläder.
Läsa mer: http://www.tuomioja.org/index.php?mainAction=showPage&id=1662&category=3
Haukka-Konu, Sari 2010-05-12 Kun isoisä vakoilijoita koulutti
http://www.spjl.fi/?s=297Kirja paljastaa: Suomi koulutti venäläisvakoilijoita salaisessa paikassa
2010-05-12
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/arkistot/kotimaa/2010/05/1127565
Jokipii, Markku 2010-05-23. "Suurin syy vakoilijoiden tuhoon ovat viina ja naiset"
http://ww.verkkouutiset.fi/index.php?option=com_content&view=article&id=31196:qsuurin-syy-vakoilijoiden-tuhoon-ovat-viina-ja-naisetq&catid=5:tiede&Itemid=7’
ÖSTERBOTTENS FÖRSTA HÄLLMÅLNING UPPTÄCKT
Det samiska vistet vid Lappajärvi (LapparnasSjö) hade sitt heliga berg Pyhävuri (HeligtBerg) söder om sjön Lappajärvi). På det 148 meter höga berget finns två stycken samiska seiter vid namn Piekkolaola (Trollgrottan) och Sienkärsäkivi (Gristrynestenen). Redan 2008 anmälde arkeologientusiasten Kari Väisänen att han sett rödfärg på stenen Sienkärsäkivi. Arkeologen Kari Kinnunen från GTK var ute och titta på rödfärgningen och bedömde rödfärgningen som naturlig. På många stenblock kan man se rödbrunt färgskick och brukar vara järnoxid som tränger ut ur stenen, det vill säga järn som oxiderar. Mer känt som rost.
Utan att känna till anmälan om rödfärgningen besökte arkeologen Peter Holmblad och fotografen Mikael Herrgård berget Pyhävuori juli 2009 och fann på bergväggen vid Piekkolaola en svagt, svagt synlig målad älgfigur. De hade sett något som liknande ett älghuvud med en kropp, 17 x 13 cm. När de förstärkt det röda i bilden i Photoshop framträdde en tydlig älg, utan horn. Målningen har anpassats efter en kvartslinje i berget. Både benen står ovanpå kvartsådran. Det fann ytterligare några röda figurliknande målningar på samma ställe.
Den andra hällmålningslokalen var på den samiska stensejten Sienkärsäkivi. Arkeologen Peter Holmblad och fotografen Mikael Herrgård ser stenseiten som ett ansikte med en stor huvudbonad. Själv tycker när jag ser på fotografiet på stenen i deras artikel "Alajärven Pyhävuoren värikuvioista ja uhrikivestä" i tidskriften Eteläpohjalaiset Juuret 2/2010 att det mer liknar en liten stenpelare där en björn ligger och vilar med huvudet till vänster på bilden. Den utbucktade stenpartiet bildar björnens öga. Det enda fotografiet på en av hällmålningsfigurerna på Sienkärsäkivi visar en rombisk figur med två streck under och färgklick ovanåt till vänster. Den rombiska figuren har ett litet streckförläng i rombens högra udde. Jag tolkar som att det är stjärten på en andfågel/ripa/orre, där romben är själva kroppen och strecken nedanför är benen och färgklick ovanåt till vänster är fågelns huvud. Det ser ut som att figuren föreställer en gående fågel.
Tack till Leif Paulin från Vasa som har skickat artikeln till mig.
Läsa mer: Vasabladet 2010-10-15. Österbottens första hällmålningar upptäcktahttp://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=129502
KEDJEHUSBOPLATSVALL FRÅN STENÅLDERN FUNNEN I FINLAND
Läsa mer. Tahkokorpi, Mirjam 2010-07-14. Kivikautinen talo löytyi vahingossa. Yle.se
http://yle.fi/alueet/kymenlaakso/2010/07/kivikautinen_talo_loytyi_vahingossa_1830557.html
10 700-årig BOPLATS UPPTÄCKTES I FINLAND 2009
Läsa mer: YLE Etelä-Karjala 2009-08-24. Suomeen on tultu Etelä-Karjalan Kuurmanpohjan kautta
julkaistu 24.08.2009 klo 16:45, päivitetty 24.08.2009 klo 17:54
http://yle.fi/alueet/etela-karjala/2009/08/suomeen_on_tultu_etela-karjalan_kuurmanpohjan_kautta_950317.html
GAMLA KARTOR FRÅN FINLAND
(engelsk version)
https://jyx.jyu.fi/dspace/handle/123456789/6533
GAMMAL BOK att ladda ned
The chronicle of Novgorod, 1016-1471 (1914)
http://www.archive.org/details/chronicleofnovgo00michrich
FINSK KULTURMINNESSÖK
http://kulttuuriymparisto.nba.fi/netsovellus/rekisteriportaali/portti/
FINSKA FLYKTINGAR PÅ 1700-talet
Nu finns Johanna Aminoff-Winberg avhandling om finska flyktingar under det Stora Nordiska Kriget till Sveriges västra del, Finland var ju rikets östra del på 1700-talet, att ladda ned som pdf-fil
https://oa.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf?sequence=1
NYA SAMISKA SEITAR FUNNA I FINLAND
Finlands Akademi finansierar ett fyraårigt forskningsprojekt att försöka finna samiska seitar. Det leds av arkeologer från Uleåborgs universitet Sex stycken stenar har hittills studerats. Pylläkivi vid Enareträsk ska se ut som ett älghuvud i profil.
Samerna har inte varit ett enda folk som har dyrkat samma rådare, gudar och gudinnor. Utan haft olika rådare. Forna Kemi lappmark var Ukko-land. 14C-dateringar visar att de började på 1100-talet.
- Based on radiocarbon dating, the oldest findings have been dated back to the 12th century, säger arkeologen Tiina Äikäs till Helsingin Sanomat.
År 2007 fann arkeologer från Uleåborg universitet på ön Ukonsaari i Enareträsk en okänd seite.
- Det är en sten med ett ansikte som påminner som ett arg djur. Från ett närliggande hål har mer än 400 ben upptäcktes, av vilka många hade bränts. Den äldsta av dem i enlighet med datering var överarmsbenet av en svan, säger Ilmari Mattus till Helsing Sanomat.
Nya utgrävningar vid grottan Ukonsaari i Enareträsk, där man tidigare fann ett silverhänge från 1200-talet, visar på fynd ända till 1600-talet.
Läsa mer: Konttinen, Jussi 2010-06-12. Seitas, sacred places of the indigenous Sámi people, have become subjects of renewed interest. Helsingin Sanomat.
http://www.hs.fi/english/article/iSeitasi+sacred+places+of+the+indigenous+Sámi+people+have+become+subjects+of+renewed+interest/1135257596134
BOK OM SAMER
Iskos 17 - Recent perspektives on Sámi archaeology in Fennoscandia and North-West Russia (2009). I tidskriften skriver bland annat arkeologerna Noel Broadbent och Britta Wennstedt Edvinger om järnålderssamer på Hornlandsudde i Hälsingland. Nya dateringar visar att de vikingatida samiska silverskatterna är från tidig medeltid. En inventering på öarna vid Vita Havet har arkeologerna bland annat funnit två labyrinter och en ringformad anläggning med fem koncentriska stenringar.
FINSK OCH ESTNISK ARKEOLOGISK TIDSKRIFT
med många artiklar på engelska finns nu att läsa på internet
Estonian Journal of Archaeology 2006-
http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
SAMISKA LÅNEORD I FINSKAN OCH KARELSKAN
Ante Aikio:The Saami loanwords in Finnish and Karelian (389 sidor)http://cc.oulu.fi/~anaikio/slw.pdf
OBS! Tung pdf-fil 43 mb
STENÅLDERN FINLAND
Forntiden i Vanda (2009) är en svenskspråkig bok om forntiden i Vanda från stenåldern till järnåldern.
Läsa mer: http://www.vantaa.fi/sv/i_uutinen.asp?path=109;4662;95734
SVERIGE-FINLAND 1809
Västerbottens museums skrift Nr 1 2009 handlar om kriget mellan Sverige och Ryssland 1809, då Sverige förlorade sin östra del Finland.
Temanumret går att läsa eller ladda ned som pdf-fil här:
http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/vbotten_1_09.pdf
INSKANNADE FINSKA OCH SVENSKA TIDNINGAR
Några tips från den pensionerade journalisten Sven Hallerdal på Falu-Kuriren om att gamla tidningar från 1700-1900-talet från Finland och Sverige finns inskannade. En guldgruva!Historiska tidningsbiblioteket:http://www.digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti/secure/main.html
INSKANNADE GAMLA BÖCKER
Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808-1809 av Carl Johan Ljunggren(1790-1852)
http://runeberg.org/fin18092
EN BLOGGARE OM FINSK HISTORIA
http://suomenhistoriaa.blogspot.com/
FINLANDS MAGISKA STENAR
Finländaren Leif Paulin skriver om märkliga stenar som ansiktsformade stenar och uppallade stenar. Möjligen kan någon sten ha fungerat som en samisk site.
Läsa och titta mer: Paulin, Leif 2012. Vanhan kansan kivikulttuuriperinne Suomessa osa 1
http://www.sinikivi.com/15/
VÄSTFINSKT SMYCKE FUNNET OFFRAD I EN ÄLV?
I augusti 2011 fann Jouni Kalliokoski ett armband av brons i den delvis uttorkade älven Loimijoki strax norr om samhället Huittinen i sydvästra Finland. Efter älven, både norr och söder om fyndplatsen, har västfinska gravar hittats i Kokemäki och i Huittinen. Smycken är lokalt, det vill säga sydvästfinskt.
Den kan finnas minst två möjligheter; en kvinna har drunknat i älven, eller att smycket har offrats i älven.
Lauhio, Eveliina 2011-10-05. Mies löysi viikinkinaisen rannerenkaan Huittisissa. Iltalehti.fi
(En man hittade en vikingatida kvinnas armband i Huittinen)
http://www.iltalehti.fi/uutiset/2011100514516206_uu.shtml
7000 ÅR STENSÄTTNING FUNNEN I FINLAND
http://inventerare.wordpress.com/2011/07/06/finish-archaeologist-has-unearthed-a-7-000-year-old-grave-in-osterbothnia/
SKELETT FRÅN FINSKT OFFER/BEGRAVNINGSTJÄRN SKA UNDERSÖKAS
I ett finskt offertjärn – Levänluhta – i Storkyro socken i Österbotten i Finland har man under cirka 130 år funnit offrade föremål från 400-700-talet, bland annat har arkeologer funnit skelettrester efter minst 98 personer. Att så många människor begravts eller offrats i en forntida sjö ställer nya frågor. ” Varför har man valt att begrava sina döda på ett så avvikande sätt i en sjö?. . .Det verkar troligt att de som blivit begravda i Levänluhra har representerat en helt annan ideologi och syn på döden. . .Man får inte heller glömma bort att våt marker ofta ansetts ha övernaturliga egenskaper inom den fenno-ugriska mytologin, vilket säkerligen har lyft fram dessa platser ännu mer”, skriver arkeologen Anna Wessman i artikeln ”våtmarksgravarnas mysterium” i Populär Arkeologi 2/2011. Nu ska ett tvärvetenskapligt projekt försöka få ett svar på skeletten från Levänluhta.
BOSKAPSSKÖTSEL I SATUKUNTA I FINLAND FRÅN BRONSÅLDERN
14C-datering från en tand från ett nötkreatur visar att man bedrev boskapsskötsel i Satukanta 1000 f. Kr.
Läsa mer: Österbottens tidning 2011-01-28. Gravfynd avslöjar tidig boskapsskötsel
http://www.ot.fi/Story/WireStory.aspx?storyID=32252
ÅLANDS STENÅLDER
Ålands stenålder är bara 100 år gammal
http://www.alandstidningen.ax/article.con?id=25327&iPage=5
ANDRA VÄRLDSKRIGET FINLAND
Sovjetiskt flyg i hjärtat av Finland
Av Christer Bergström
http://www.krigsmyter.nu/km19stridsflygarekarelen.pdf
Finska vinterkriget
http://www.krigenshistoria.se/andra-vaerldskriget/14-finska-vinterkriget.html
Engelsk bombräd mot Finland under andra världskriget
Av Christer Bergström
http://www.krigsmyter.nu/km18luftkrig.pdf
EN FINSK SPIONSKOLA I RYSKA KARELEN
Under Fortsättningskriget (1941-1944), som var en del av 2:a Världskriget, uppförde finnarna en spionskola vid Petrozavodsk vid Onegasjöns strand i dåvarande Sovjetiska republiken Karelen som finnarna ockuperade under Fortsättningskriget. Spionskolan uppfördes av Antti Porvali. Nu har sonsonen Mikko Porvali skrivet en bok om spionskolan: Vakoojakoulu. Päämajan asiamieskoulutus jatkosodassa (2010). Finland hade tillfångataget tiotusentals sovjetiska fångar, både civila och soldater, som fänglades i förintelseliknade fångläger.Där rekryterades finska spioner ur den rysktalande befolkningen. Flera hundra fångar hoppade på erbjudandet. Sovjetiska agenter reda på den hemliga spionskolan och planerna var att göra ett attentat mot skolan. Planerna avslöjades och spionskolan flyttade 1943 längre in mot landet till Sortjärvi nära Petrozavodsk, i november samma år Ruokolahden och sommaren 1944 till Savitaipale. Agenter fick nya ryska identiteter och skulle lära sig hoppa fallskärm främst i Arkangelsktrakten för att samla information. De skickades i ryska militärkläder.
I stort sett blev spionskolan ett fiasko. Det är oklart hur många som återvände, men beräkningar är att ungefär 90% av spioner rymde, dödades eller är spårlöst försvunna. Arkiven förstördes och det är oklart exakt hur många som utbildades till spioner. I januari 1943 släpptes 22 män bakom fiendens sida i fallskärm och ingen av de återvände till Finland. En av de ryska krigsfångarna som hade utbildats till sköts ihjäl vid fronten av finska soldater efter ett uppdrag i Sovjetunionen, eftersom soldaterna trodde det var en fiende när han bar på ryska soldatkläder.
Läsa mer: http://www.tuomioja.org/index.php?mainAction=showPage&id=1662&category=3
Haukka-Konu, Sari 2010-05-12 Kun isoisä vakoilijoita koulutti
http://www.spjl.fi/?s=297Kirja paljastaa: Suomi koulutti venäläisvakoilijoita salaisessa paikassa
2010-05-12
http://www.mtv3.fi/uutiset/kotimaa.shtml/arkistot/kotimaa/2010/05/1127565
Jokipii, Markku 2010-05-23. "Suurin syy vakoilijoiden tuhoon ovat viina ja naiset"
http://ww.verkkouutiset.fi/index.php?option=com_content&view=article&id=31196:qsuurin-syy-vakoilijoiden-tuhoon-ovat-viina-ja-naisetq&catid=5:tiede&Itemid=7’
ÖSTERBOTTENS FÖRSTA HÄLLMÅLNING UPPTÄCKT
Det samiska vistet vid Lappajärvi (LapparnasSjö) hade sitt heliga berg Pyhävuri (HeligtBerg) söder om sjön Lappajärvi). På det 148 meter höga berget finns två stycken samiska seiter vid namn Piekkolaola (Trollgrottan) och Sienkärsäkivi (Gristrynestenen). Redan 2008 anmälde arkeologientusiasten Kari Väisänen att han sett rödfärg på stenen Sienkärsäkivi. Arkeologen Kari Kinnunen från GTK var ute och titta på rödfärgningen och bedömde rödfärgningen som naturlig. På många stenblock kan man se rödbrunt färgskick och brukar vara järnoxid som tränger ut ur stenen, det vill säga järn som oxiderar. Mer känt som rost.
Utan att känna till anmälan om rödfärgningen besökte arkeologen Peter Holmblad och fotografen Mikael Herrgård berget Pyhävuori juli 2009 och fann på bergväggen vid Piekkolaola en svagt, svagt synlig målad älgfigur. De hade sett något som liknande ett älghuvud med en kropp, 17 x 13 cm. När de förstärkt det röda i bilden i Photoshop framträdde en tydlig älg, utan horn. Målningen har anpassats efter en kvartslinje i berget. Både benen står ovanpå kvartsådran. Det fann ytterligare några röda figurliknande målningar på samma ställe.
Den andra hällmålningslokalen var på den samiska stensejten Sienkärsäkivi. Arkeologen Peter Holmblad och fotografen Mikael Herrgård ser stenseiten som ett ansikte med en stor huvudbonad. Själv tycker när jag ser på fotografiet på stenen i deras artikel "Alajärven Pyhävuoren värikuvioista ja uhrikivestä" i tidskriften Eteläpohjalaiset Juuret 2/2010 att det mer liknar en liten stenpelare där en björn ligger och vilar med huvudet till vänster på bilden. Den utbucktade stenpartiet bildar björnens öga. Det enda fotografiet på en av hällmålningsfigurerna på Sienkärsäkivi visar en rombisk figur med två streck under och färgklick ovanåt till vänster. Den rombiska figuren har ett litet streckförläng i rombens högra udde. Jag tolkar som att det är stjärten på en andfågel/ripa/orre, där romben är själva kroppen och strecken nedanför är benen och färgklick ovanåt till vänster är fågelns huvud. Det ser ut som att figuren föreställer en gående fågel.
Tack till Leif Paulin från Vasa som har skickat artikeln till mig.
Läsa mer: Vasabladet 2010-10-15. Österbottens första hällmålningar upptäcktahttp://www.vasabladet.fi/Story/?linkID=129502
KEDJEHUSBOPLATSVALL FRÅN STENÅLDERN FUNNEN I FINLAND
Läsa mer. Tahkokorpi, Mirjam 2010-07-14. Kivikautinen talo löytyi vahingossa. Yle.se
http://yle.fi/alueet/kymenlaakso/2010/07/kivikautinen_talo_loytyi_vahingossa_1830557.html
10 700-årig BOPLATS UPPTÄCKTES I FINLAND 2009
Läsa mer: YLE Etelä-Karjala 2009-08-24. Suomeen on tultu Etelä-Karjalan Kuurmanpohjan kautta
julkaistu 24.08.2009 klo 16:45, päivitetty 24.08.2009 klo 17:54
http://yle.fi/alueet/etela-karjala/2009/08/suomeen_on_tultu_etela-karjalan_kuurmanpohjan_kautta_950317.html
GAMLA KARTOR FRÅN FINLAND
(engelsk version)
https://jyx.jyu.fi/dspace/handle/123456789/6533
GAMMAL BOK att ladda ned
The chronicle of Novgorod, 1016-1471 (1914)
http://www.archive.org/details/chronicleofnovgo00michrich
FINSK KULTURMINNESSÖK
http://kulttuuriymparisto.nba.fi/netsovellus/rekisteriportaali/portti/
FINSKA FLYKTINGAR PÅ 1700-talet
Nu finns Johanna Aminoff-Winberg avhandling om finska flyktingar under det Stora Nordiska Kriget till Sveriges västra del, Finland var ju rikets östra del på 1700-talet, att ladda ned som pdf-fil
https://oa.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf?sequence=1
NYA SAMISKA SEITAR FUNNA I FINLAND
Finlands Akademi finansierar ett fyraårigt forskningsprojekt att försöka finna samiska seitar. Det leds av arkeologer från Uleåborgs universitet Sex stycken stenar har hittills studerats. Pylläkivi vid Enareträsk ska se ut som ett älghuvud i profil.
Samerna har inte varit ett enda folk som har dyrkat samma rådare, gudar och gudinnor. Utan haft olika rådare. Forna Kemi lappmark var Ukko-land. 14C-dateringar visar att de började på 1100-talet.
- Based on radiocarbon dating, the oldest findings have been dated back to the 12th century, säger arkeologen Tiina Äikäs till Helsingin Sanomat.
År 2007 fann arkeologer från Uleåborg universitet på ön Ukonsaari i Enareträsk en okänd seite.
- Det är en sten med ett ansikte som påminner som ett arg djur. Från ett närliggande hål har mer än 400 ben upptäcktes, av vilka många hade bränts. Den äldsta av dem i enlighet med datering var överarmsbenet av en svan, säger Ilmari Mattus till Helsing Sanomat.
Nya utgrävningar vid grottan Ukonsaari i Enareträsk, där man tidigare fann ett silverhänge från 1200-talet, visar på fynd ända till 1600-talet.
Läsa mer: Konttinen, Jussi 2010-06-12. Seitas, sacred places of the indigenous Sámi people, have become subjects of renewed interest. Helsingin Sanomat.
http://www.hs.fi/english/article/iSeitasi+sacred+places+of+the+indigenous+Sámi+people+have+become+subjects+of+renewed+interest/1135257596134
BOK OM SAMER
Iskos 17 - Recent perspektives on Sámi archaeology in Fennoscandia and North-West Russia (2009). I tidskriften skriver bland annat arkeologerna Noel Broadbent och Britta Wennstedt Edvinger om järnålderssamer på Hornlandsudde i Hälsingland. Nya dateringar visar att de vikingatida samiska silverskatterna är från tidig medeltid. En inventering på öarna vid Vita Havet har arkeologerna bland annat funnit två labyrinter och en ringformad anläggning med fem koncentriska stenringar.
FINSK OCH ESTNISK ARKEOLOGISK TIDSKRIFT
med många artiklar på engelska finns nu att läsa på internet
Estonian Journal of Archaeology 2006-
http://www.kirj.ee/11132
Fennoscandia archaeologica 1984-
http://www.sarks.fi/fa/fa_articles.html
SAMISKA LÅNEORD I FINSKAN OCH KARELSKAN
Ante Aikio:The Saami loanwords in Finnish and Karelian (389 sidor)http://cc.oulu.fi/~anaikio/slw.pdf
OBS! Tung pdf-fil 43 mb
STENÅLDERN FINLAND
Forntiden i Vanda (2009) är en svenskspråkig bok om forntiden i Vanda från stenåldern till järnåldern.
Läsa mer: http://www.vantaa.fi/sv/i_uutinen.asp?path=109;4662;95734
SVERIGE-FINLAND 1809
Västerbottens museums skrift Nr 1 2009 handlar om kriget mellan Sverige och Ryssland 1809, då Sverige förlorade sin östra del Finland.
Temanumret går att läsa eller ladda ned som pdf-fil här:
http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/vbotten_1_09.pdf
INSKANNADE FINSKA OCH SVENSKA TIDNINGAR
Några tips från den pensionerade journalisten Sven Hallerdal på Falu-Kuriren om att gamla tidningar från 1700-1900-talet från Finland och Sverige finns inskannade. En guldgruva!Historiska tidningsbiblioteket:http://www.digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti/secure/main.html
INSKANNADE GAMLA BÖCKER
Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808-1809 av Carl Johan Ljunggren(1790-1852)
http://runeberg.org/fin18092
EN BLOGGARE OM FINSK HISTORIA
http://suomenhistoriaa.blogspot.com/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)